Det hände nyss. Inte på svartvita filmrullar.

Denna och fler (hemska) bilder från Balkankriget kan du se här

60-talet hade Vietnam. Vi hade kriget i forna Jugoslavien. När jag tänker tillbaka på det tidiga 90-talet då jag och min generation fick vår världsbild allt klarare för oss så inser jag nu betydelsen av kriget på Balkan. För det var det kriget och inte George Bush d.ä krig mot Saddam som formade mig. Till byn kom det flyktingar från fasorna i Sarajevo. Jag blev vän med en av dem som praktiserade på vår närradiostation. Jag spelade in en jingel där jag gör en stations-id på bosniska. Vi talade om allt annat än kriget.

Bara en gång samtalade vi om det. Det var när vi hörde på radion om fredsavtalet i Dayton. Han såg inte lättad ut. Han var inte glad. Hans ansikte visade bara sorg.

Krig är sorg.

Det som hände där borta påverkade vår världsbild. Mellan 130.000 - 150.000 människor dog i kriget. Man gjorde etniska rensningar. Belägrade Sarajevo i fyra år och sköt ner oskyldiga människor med prickskyttar och granatkastare.

Kristna mot muslimer. Religion mot religion.

Det hände nyss. Inte på svartvita filmrullar.

Det kommer alltid att finnas där i mitt medvetande.

Och se gärna Två på resa som sändes nyligen där filmaren Erik Gandini tar med sig vännen och kollegan Tarik Saleh tillbaka till Sarajevo 20 år efter att han var där senast. Mitt under belägringen. 

Ni kan se det på SVT Play