"Som bestman och äldste vän till brudgummen förväntas man att leverera sanningarna i talet vid bröllopsmiddagen. Jag skulle säkert kunna leverera historier som platsar på vilken kvällstidnings löpsedel som helst men jag tänker inte göra det ikväll. Jag spar dessa till min självbiografi.
Istället tänker jag beskriva min bäste vän Alexander utifrån några ord och begrepp som kan knytas till min vän.
Bob Dylan. Uppenbarligen är det där man börjar. Mitt första minne av Alex överhuvudtaget är hans storslagna framförande av ”Mr Tambourine Man” på Tunboskolans årliga musikshow i nionde klass. Ensam framför han den med gitarr och munspel.
Livskonstnären. I Alexanders värld har det varit rimligare att köpa en ny pipa eller en Jimi Hendrixskiva i slutet på månaden än köpa mat. Man kan säga att Alex ibland har svultit för konsten. Bokstavligt talat.
Radiokollegan. Vi har gjort radio under hela vår vänskap. Från de första stapplande stegen sommaren 1989 på Hallsta Närradio via diverse ungdomsprogram fram till 1995 och sedan studentradio i Linköping och nu bygger vi åter ett imperium i etern varje torsdag.
Samtals/terapipartnern. Vi har fört ett mer eller mindre intensivt samtal i över 20 år du och jag. Om allt och allting. Ofta med en eller fler referenser till TV-serien Simpsons av någon anledning. Vi delar kanske inte alltid slutsatsen där Alex oftast har en mer revolutionsromatisk lösning än mig men vi är oftast överens om analysen.
Poeten och romatikern. Alexander är en skrivande människa. Den bästa sorten. Han är av den övertygelsen att ordet är vägen. En sådan man måste vi alla beundra. Han drömmer om att leva på sitt skrivande eller åtminstone låta sig leva med skrivandet. Jag ser fram emot den dagen hans dikter slår ner i de litterära Sverige som klusterbomber och breder vägen för en ljusare poetisk värld.
Se där. Några ord om vem Alexander är. Och då har jag inte nämnt några av våra galna äventyr på hustak, rockabillyspelningar i Örebro, vansinniga allsångsnummer från tredje våningen eller busringningar till Henrik Schyffert.
Efter en grandios krasch i Eslöv som anstår en stor poet och en kort sejour i Västerås begav sig min vän till Karlstad. Vad han gjorde där till en början är oklart men en dag deklamerade han att han var färdig med kvinnor. Fan vet vad som hände.
Men sen kom Therese.
Men sen kom Therese.
Och du ska veta Therese att jag är evigt tacksam för det. För aldrig har jag sett honom lyckligare än nu.
Sällan har jag sett två jag bli ett vi så snabbt.
Jag antar att det är detta som är kärleken.
Håll om varandra. Håll om varandra med mjuka händer.
Så... Mr Tambourine Man, play a song for me. In the jingle jangle morning I'll come followin' you."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar