Saker som inte lämnar mig ifred: Don Delillos "Underworld"

Det börjar på en baseballmatch när New York Giants den 3 oktober 1951 besegrar Brooklyn Dodgers. Samma dag spränger Sovjetunionen sin första atombomb. På läktaren får J Edgar Hoover reda på detta.

Sen tas vi med på en tidsresa som hoppar mellan 1950-talet och 1990-talet. Det moderna Amerikas uppgång och eventuella fall skildras genom ögonen på ett myllrande persongalleri. Det är som att titta på gamla fotografier och läsa dagboksanteckningar.

Eller så är det som journalfilmer som spelas upp. Det personliga vävs ihop med de stora händelserna.

Det är en mäktig roman. En tegelsten. En monumental berättelse. Det är en bok jag läser och läser. Hela boken. Delar av boken. Om och om igen. Jag måste återvända till den. Den kallar på mig. Pockar på min uppmärksamhet.

Jag älskar och hatar USA. Den här romanen förklara kanske lite om varför.

Måndag: U.S of A

Inser att Don DeLillos ”Under jord”, ”Falling man” och ”Vitt brus” tätt hänger ihop med James Ellroys trilogi om USA som börjar med ”En amerikansk myt”. Även om inte allt är sant så är det intressanta tankegångar och berättelser som baseras på just myten om Amerika.

Den amerikanska nationen är byggd på drömmar och trauman. Drömmen om det fria landet där alla har samma rättighet att förverkliga sig själv. Men landet är djupt traumatiserat av mardrömmarna. Kommunistskräcken. Presidentmorden. Krigen. Det paranoida förhållandet till makten.

Den är en slitning i nationens blödande hjärta.

Jag läser och fascineras av allt tankestoff. Av alla händelser. Av hur både Delillo och Ellroy lyckas växla mellan det stora perspektivet och den lilla människans vardag.

Det är fantastiska berättelser.