Mest lyssnat på just nu.

Snurrar mest på Spotify just nu:

High On Fire - De Vermis Mysteriis
Ännu ett altare ägnat åt Riffet.

Killing Joke - MMXII
Soundtrack till den förestående undergången.

Corrosion Of Conformity - s/t
Kvartett eller trio. Spelar ingen roll. Bäst ändå.

Over Kill - The electric age
Gammal är äldst.

Valley Of The Sun - The saying of the seers
Stonergenren blir bara intressantare och intressantare.

Messhuggah - Koloss
Kompromisslöst är det enda ord som dyker upp.

Unisonic - s/t
Kiske/Hansen från Helloween återförenande. Jag vill inte gilla det men kan inte låta bli.

All men play on ten...

Vi gör en spellista tillsammans!

Jag tänkte att vi kan samla lite bra postpunk tillsammans. Ni vet, den där musiken som kom efter punken.

Wire, Siouxsie and the Banshees, Magazine, Public Image Limited, The Fall, Joy Division, New Order, New Model Army, Sad Lovers and Giants, Talking Heads, Gang of Four, The Sound, The Chameleons, Echo & the Bunnymen, The Birthday Party, Orange Juice, The Psychedelic Furs, Adam and the Ants, Ultravox, Lords of the New Church, The Monochrome Set, Section 25, Killing Joke, The Cure, Bauhaus, Devo, The Jesus and Mary Chain och Tubeway Army. 

Den kollaborativa Spotifylistan hittar du här

Månadens musik

Dags att ge er lite tips på musik jag lyssnat på den senaste tiden. Gammalt och nytt i en salig blandning. Alla plattor finns att lyssna på på Spotify som nu finns i en gratisversion som man själv kan få utan att bli inbjuden. Det gillar vi.

En kollega och jag diskuterade vad bra hiphop är. Vi kom fram till att bra hiphop är sådan musik som kan framföras av en MC och en DJ utrustade med en mikrofon och en uppsättning vinylspelare och mixerbord. 99% av dagens så kallade hiphop klarar inte det. Men A Tribe Called Quest klarade av det. Och därför lyssnade vi en eftermiddag på Low End Theory från 1991. Det blir knappt bättre än så här. Det är jazzigt, det svänger och är lika mycket poesi som musik.

När band hamnar i kris kan intressanta saker hända. Rolling Stones hamnade i klammeri med det brittiska skatteverket i början av 70-talet och blev tvungna att fly landet. Dom flydde till franska rivieran där de hyrde ett stort hus. I källaren spelades "Exile on main St" in i sus och dus. Desperata tider skapar desperat musik. Och storartad musik.

Det var när jag letade efter musik där Peter Dolving är inblandad som jag snubblade över tyska Long Distance Calling och den här fantastiska plattan som heter "Satellite bay". Här snackar vi prettorock av stora mått. Långa låtar som masar sig fram i makligt tempo som ibland exploderar i massiva gitarrpartier. Det är helt makalöst bra.

Män med skägg som gör musik kan man nästan alltid lita på. Band Of Horses har nu släppt sin nya skiva "Infinite arms" som är en platta jag kommer att spela på semestern när jag sitter på altanen med goda vänner i den varma julikvällen och grillar och dricker ett gott vin eller en kall öl. Det är själfullt, gediget och ett verkligt hantverk. Man hör sällan sådant idag.

Torsdag: Kapitalistens mål är monopol

Två intressanta saker hann jag läsa i DN i morse.

Tretton fristående förläggare skriver på DN Debatt om hur Bonnier nu har total kontroll över bokmarknaden genom att bli den störste distributören av pocketböcker i landet. Det är inte orimligt att tro att Bonnier kommer att gynna sina egna titlar framför andras. Bonnier vägrar kommentera. Ansvarig minister är tyst.

*

I en nyhetsnotis i DN (tyvärr ingen länk) så berättas det om hur flera intresseorganisationer samt bredbandsleverantörer vill se fler alternativ till Spotify. Idag dominerar denna strömmande musiktjänst marknaden men ersättningen till artisten är mycket låg. Ett exempel som ges är Lady Gaga vars hit "Pokerface" spelats en miljon gånger på Spotify. Utbetalat till artisten: 1.100 kr. Resten tog skivbolaget.

Och det är skivbolagen som verkar vara problemet. Det är dom som sluter avtalen med Spotify, det är dom som motsätter sig lösningar på nedladdningsproblematiken efter som de flesta av dessa ger artisten mer pengar och mer kontroll över sina verk.

*

Någon som har total kontroll verkar det som i alla fall är Robyn.

Det är coolt.

Musik: En spellista med oväntad skruv

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att göra en evighetslång spellista på Spotify. En sorts improviserad samling av musik som passerar genom mitt huvud. En spellista man kan sätta på shuffle och förvånas över musikvalet och de oväntade svängningarna.

Och lite oväntat har det blivit faktiskt. Precis som jag hoppades.

Jag menar, den kan hoppa från Alice Cooper till Phil Collins till Sam Cooke till Marilyn Manson och vidare ut i rymden.

Så funkar mitt musiklyssnade. Och det fortsätter. Under en kort stund häromdagen lyckades jag lägga till Wu Tang Clan, Cornelis Vreeewjik, John Lydon och Gil Scott-Heron. Allt i en enda logisk tankekedja.

Musik är fantastiskt just för att det funkar så. Vägarna och stigarna är fullständigt oförutsägbara. Det är ett äventyr som fortsätter som Alinge skulle säga.

Lyssna.

Torsdag: Play it again Sam!

Black Coffee Music