Något om att sälja sin själ till den digitala Djävulen.

I fredags spelade jag riktiga skivor i baren innan The Haunted rev Sigurdsgatan 25 i Västerås. Det var roligt och jag tror att folk gillade det dom fick höra.

Idag läser jag att David i Kongh säljer ut en hel del av sina skivor via nätet. En diger lista med många rariteter så passa på om du vill fynda.

Själv skulle jag ha svårt att sälja bort min skivsamling även om jag rent tekniskt inte behöver ha den längre. Det skulle vara att sälja sin själ på sätt och vis.

Och även om jag är en stor digital teknikvän så är jag hopplöst förälskad i den fysiska skivan med omslag (ja även på cd-skivor men då med pappomslag) som man måste sätta i eller på en maskin för att kunna spela upp. 

Sån är jag.

Tisdag: Shut up brain!

Mannen på tåget sitter och pratar. Först tror jag att han pratar i ett headset kopplat till en mobiltelefon. Han pratar intensivt och livligt. Ibland skrattar han åt något roligt. Han ser engagerad ut i samtalet.

Plötsligt inser jag att han inte har någon mobiltelefon.

"Schizos are never alone" sjöng Annihilator en gång i tiden. Det verkar stämma. Mannen på tåget är aldrig ensam. Eller så är problemet att han är ensam. Väldigt ensam. Att prata med sig själv är kanske en protest mot ensamheten.

Om det är så tror jag att fler människor bör börja prata för sig själv.