Det är en vacker vinterdag i februari 2010. Som alla moderna människor så källsorterar jag hur otrevligt det än må vara med kladdiga mjölkpaket och illaluktande konserver (jag vägrar konsekvent att diska sopor).
När jag står där i godan ro och slänger in saker så brakar plötsligt en Volvo 240 in. Rostig och går illa. Bakom ratten sitter en ung man med fjunig mustasch, rödsvartrutig flanelljacka, en keps i täckjackematerial med öronlappar och ett par sådnadär glasögon som blir konstigt mörka när det är ljust.
Ur stereon på bilen dundrar det helt ogenerat vitmaktmusik.
Av en händelse så har jag på vägen till återvinningsstationen hittat en gammal blandskiva med trallpunk från tidigt nittiotal. Och just när den unge mannen kliver ur bilen så dundrar Charta 77 ut över Vallmoområdet ur min bil.
Vi stirrar ett kort ögonblick på varandra. Jag tror inte han hör vad jag spelar för musik men jag ser att han inser att jag inte tycker som honom.
Han blir klar före mig och kastar sig in bilen och backar ut med en våldsam kraft och försvinner.
Jag sorterar klart mina flaskor.
Färgade för sig, ofärgade för sig....
Så jäkla bra beskrivet..
SvaraRadera