Hela dagen har snön gråtit från takåsen. Vattnet har bokstavligen forsat ner från snökanten och man anar en glidande rörelse. Så plötsligt slår våren ner sin hammare på hustaket. Hela huset rister till och det skramlar i porslinet och fönstren. Men inget händer egentligen. Snön är envis och vägrar släppa greppet om takpannorna.
Ytterligare ett rapp från vårens fasta hand över takåsen och då händer det. Med ett motvilligt hasande ljud hör jag hur dryga 15 ton snö accelererar ner mot kanten på hustaket. Och med ett brak faller det till marken och lägger sig som en stor blöt död val framför huset.
Det är så våren anländer på allvar.
När snön envist vägrar ge med sig så kommer våren med sin stora slägga och jagar vintern . Och vi små människor kan bara skratta och välkomna den med öppna armar.
*
Plura och Mauro lagade mat igår igen. Det är fortfarande det bästa matlagningsprogrammet någonsin. Kanske för att maten sätts i det sammanhang den verkligen ska vara i. Det sociala. Det pratas, sjungs, röks, skrattas och så lagas det lite mat också. Igår verkade till och med Lars Winnerbäck vettig och i slutet sjöng han en låt om Linköping som nästan fick mig att börja gråta av hemlängtan. Och jag är bara bott där tillfälligt...
*
Veckans spellista hittar du här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar