Molnen radar upp sig utanför. Som tåg över den blå himlen vandrar dom västerut. Man kanske skulle följa deras exempel och vara gränslös emigrant. Fjäderlätt passera alla gränser som satts upp i våra huvuden. Låta vinden föra oss dit den vill.Jag tror att vinden är god.
Coltranes saxofon härbärgerade en vind från ovan.
På tåget sitter en kvinna utan bakgrund. Jag undrar hur det känns att sakna sitt verkliga ursprung. Att inte veta hur marken man föddes på ser ut. Att livets första lukter inte finns lagrade i hjärnan. Att bara för en kort stund blivit smekt av sitt eget språk.
Även om du lägger pusslet i efterhand så saknas alltid den första biten.
Saknar du några bitar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar