Onsdag. Svart hund. Galla. Neurosis.

Vaknar. Dimma överallt. Jag känner mig som en svart hund. Svart är bra. Svart som natten. Svart som kaffet. Och allt jag tänker på är galla.

Jag gillar svart. Kontrasten. Siluetten. Man kan dra det svarta runt sig som en mur om tillvaron. Svepa den om sig och hålla den nära. Natten är svart. Stjärnorna glittrar. Jupiter sjunger i sydost. Det knäpper i huset när graderna faller ner mot marken.

Svart hund.

Jag står på en perrong. Gör jag inte alltid det? Dimman är vit. Jag är en kontur. I öronen skrapar Neurosis bort slagget från natten.

Natten drar sig tillbaka in i dimman. Lämnar lite svart kvar på mig innan den drar tillbaka sin klo.

In i dimman.