Visar inlägg med etikett Svart kaffe. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Svart kaffe. Visa alla inlägg
2012-06-20
En kopp kaffe
"Vad är det med kaffe som fascinerar dig smycket, Magnus?" undrade någon nyligen. Jag har funderat på den frågan. För egentligen handlar det inte så mycket om att jag behöver kaffe för att fungera rent fysiskt. Det finns dagar då jag inte dricker en enda kopp (förvisso med en lätt huvudvärk som konsekvens).
Kaffe intresserar mig mycket som ett kulturellt fenomen. För det finns inget livsmedel som skär rakt genom kulturer, sociala gränser eller nationella gränser som just kaffe. Det finns alltid möjlighet att ta en kopp kaffe med vem som helst var helst de kommer ifrån. Säg kaffe och alla begriper. Kaffe har förmågan att föra människor samman. Det är viktigt. Och det är en ritual att brygga sitt kaffe. Extraheringen av aromer, färg och nyanser. Serveringen i varma koppar. Tillförandet av socker.
Vilket för oss in på smakupplevelsen. Jag dricker kaffet på jobbet som med en välvillig tolkning av begreppet kan klassas som kaffe. Sen har vi de färskmalda kaffebönorna jag använder hemma för att brygga mig en kopp. Det funkar till vardags båda två. Men så har vi de där extrema kaffeupplevelserna som den hos Johan & Nyström i vintras. Välrostade bönor av hög kvalitet som pressats genom bajonetten på kaffemaskinen med ett optimalt tryck och med exakt rätt temperatur.
Det är en enorm skillnad.
Eller titta på nedanstående lilla film.
2011-02-14
Svart Kaffe: Om konsten
Anton roterar i 33⅓ rpm
I veckans avsnitt av kulturradioprogrammet Svart Kaffe pratar vi absurt länge om konst, konstnärer och konstens uppdrag med mannen på bilden ovan. Anton heter han. Anton Engvall. En mycket begåvad kille med mycket vettigt att säga. Det är nog därför vi pratar så mycket i veckans sändning. Ni kan lyssna nu på söndag klockan 21.30 på Radio Eskilstuna 92,7.
Eller här och nu:
Svart Kaffe del7 om konsten by reflektor
2011-01-24
Historien om Skivbörsen - snart i din radio.
I nästa Svart Kaffe som sänds den 6 februari (ca en vecka tidigare på webben) så ägnar vi en hel timme åt skivor och skivbutiker. Här får ni lite försmak!
Skivbörsen webbonus by reflektor
Skivbörsen webbonus by reflektor
2011-01-18
Vi kommer att vakna!
Det kan vara vintern. Eller så beror det på svart magi och onda krafter. Men alla är trötta.
Väcker Storebror för att åka till dagis. Han drar täcket över huvudet och säger att han är trött. På dagis sitter fröken och ser trött ut. Vilket hon säkert är. Med all rätt. Står på perrongen. Folk ser apatiskt trötta ut. Tågmästaren staplar fram. När vi kliver av tåget möts vi av hålögda zombies som väntar på att få kliva på.
Allt är insvept i is.
På jobbet är alla trötta. Vi suckar. Häller upp en kopp kaffe till. Suckar igen. Försöker logga in. Nätverket är trött. Slår upp tidningen. Ser folk i fjärran länder som ser trötta ut. Snart somnar den här planeten.
Eller...?
När jag skulle åka hem igår så var det inte mörkt ute. Skymningen hade förvisso börjat men det var inte becksvart. Det inger hopp. Det har faktiskt vänt. Snön tinar. Jorden kränger på sin axel och tippar sakta men säkert över och lutar oss mot solen. Det blir ljusare och varmare. Snart börjar fåglarna sjunga. Snön drar sig tillbaka och istapparna drar in sina klor.
Vi kommer att vakna!
Vi kommer att vakna!
Vi kommer att vakna!
Väcker Storebror för att åka till dagis. Han drar täcket över huvudet och säger att han är trött. På dagis sitter fröken och ser trött ut. Vilket hon säkert är. Med all rätt. Står på perrongen. Folk ser apatiskt trötta ut. Tågmästaren staplar fram. När vi kliver av tåget möts vi av hålögda zombies som väntar på att få kliva på.
Allt är insvept i is.
På jobbet är alla trötta. Vi suckar. Häller upp en kopp kaffe till. Suckar igen. Försöker logga in. Nätverket är trött. Slår upp tidningen. Ser folk i fjärran länder som ser trötta ut. Snart somnar den här planeten.
Eller...?
När jag skulle åka hem igår så var det inte mörkt ute. Skymningen hade förvisso börjat men det var inte becksvart. Det inger hopp. Det har faktiskt vänt. Snön tinar. Jorden kränger på sin axel och tippar sakta men säkert över och lutar oss mot solen. Det blir ljusare och varmare. Snart börjar fåglarna sjunga. Snön drar sig tillbaka och istapparna drar in sina klor.
Vi kommer att vakna!
Vi kommer att vakna!
Vi kommer att vakna!
2011-01-13
Koffeinförgiftningen talar
trött på det välvilligt vänliga
trött på det trevliga
trött på det korrekta
trött på kompromissen
trött på tassandet
trött på tjatet
trött på nojan
trött på mörkret
trött på det politiskt korrekta
trött på trångsyntheten
trött på utsikten
trött på rutinen
trött på fantasilösheten
trött på bristerna
trött
trött
trött
trött
2011-01-04
Varje dag.
Klockan ringer. Det gör den varje morgon. Resten av familjen sover. Jag smyger ut. Det gör jag varje morgon. Det är kallt och krispigt i luften. Det är det varje morgon. Snön ligger djup och vit. Det gör den varje morgon. Tåget rullar in på stationen. Jag kliver på. Sätter mig på ungefär samma ställe. Det gör jag varje morgon.
Solen går upp. Loggar in. Kollar mail. Uppdaterar webbplatser. Tar tag i bunten med tidningar på skrivbordet. Det gör jag varje morgon. Samlar material. Ringer samtal. Gör intervjuer. Det gör jag varje dag. Sätter mig i lunchrummet. Läser Stockholmstidningarna. Jobbar lite till. Äter lunch.
Jobbar hela eftermiddagen. Står i studion och läser in landstingsinformationen. Den kommunala informationen. Annan information. Klipper reportage. Svarar på samtal. Uppdaterar en annan webbplats. Det gör jag varje dag. Dricker en kopp undermåligt kaffe. Pratar om ditt och datt med Stefan. Funderar på kvällsmat.
Åker hem. Blir försenad. Det blir jag nästan varje dag. Snön ligger fortfarande vit. Och djup. Och det är kallt. Som varje kväll. Promenerar samma väg hem som jag alltid gör. Det tar alltid elva minuter. Sen kommer jag hem. Som jag gör varje dag.
Men där är det aldrig en vanlig dag.
Där har det alltid hänt någonting nytt.
Det är tur att vi har barnen.
För snart ringer klockan igen.
Det gör den varje dag....
Solen går upp. Loggar in. Kollar mail. Uppdaterar webbplatser. Tar tag i bunten med tidningar på skrivbordet. Det gör jag varje morgon. Samlar material. Ringer samtal. Gör intervjuer. Det gör jag varje dag. Sätter mig i lunchrummet. Läser Stockholmstidningarna. Jobbar lite till. Äter lunch.
Jobbar hela eftermiddagen. Står i studion och läser in landstingsinformationen. Den kommunala informationen. Annan information. Klipper reportage. Svarar på samtal. Uppdaterar en annan webbplats. Det gör jag varje dag. Dricker en kopp undermåligt kaffe. Pratar om ditt och datt med Stefan. Funderar på kvällsmat.
Åker hem. Blir försenad. Det blir jag nästan varje dag. Snön ligger fortfarande vit. Och djup. Och det är kallt. Som varje kväll. Promenerar samma väg hem som jag alltid gör. Det tar alltid elva minuter. Sen kommer jag hem. Som jag gör varje dag.
Men där är det aldrig en vanlig dag.
Där har det alltid hänt någonting nytt.
Det är tur att vi har barnen.
För snart ringer klockan igen.
Det gör den varje dag....
2010-12-13
Radioaktivitet
Den tredje delen av Svart Kaffe har gått ut i etern. Musik och röster. Jag har sänt radio av och till sedan början på 90-talet. Alltid i närradion som är en fantastiskt underutnyttjad resurs i ett medialt allt mer anoerektiskt land.
De här tre programmen är bland det roligaste jag gjort. Jag har hittat en ton som jag trivs med och jag kan styra innehållet precis som jag vill. Det ni hör är väldigt mycket jag.
Sann kulturradio.
Jag har rätt många tankar om vad jag ska göra med Svart Kaffe i framtiden. Jag vill att det ska funka som ett andningshål. En lugn hamn för eftertanke. Ett sorts motstånd. En tankesmedja.
***
För övrigt så firade en av mina radioförebilder och förebilder överhuvudtaget, Kjell Alinge, att Eldorado funnits i 30 år. Trettio år!
Grattis säger jag.
Och grattis till oss som fortfarande kan höra Eldorado i P2 varje torsdag kl 22.30 eller på webben.
2010-12-12
2010-12-02
Ingen stress
Ibland känner jag hur tillvaron hugger efter mig. Hur dess blodtörstiga käftar försöker få grepp. Men jag är onåbar. Det finns inte mycket som kan få mig ur balans.
Stress på jobbet. Saker ställs på kö. Listorna på allt som ska fixas blir längre och längre. Försöker strukturera. Bena ut. Få ordning.
Ingen stress.
Det bubblar i huvudet av idéer. Antecknar för framtiden. Funderar. Inspireras. Försöker göra tiden längre.
Lever familjeliv. Säker hamn. Styrka. Trygghet. Oavkortad kärlek. Utmaning.
Ute är allting vitt. Frosten har bitit tag i trädens grenar. Vintergatan roterar runt oss. Stjärnorna gnistrar. Månen är ny och skrävan är sylvass. Orions bälte reser sig tidigt på kvällen tillsammans med Jupiter. Och när jag vaknar står Venus i linje med Månen precis utanför dörren. Det är som att kliva rakt ut i universum.
Ingen stress.
Stress på jobbet. Saker ställs på kö. Listorna på allt som ska fixas blir längre och längre. Försöker strukturera. Bena ut. Få ordning.
Ingen stress.
Det bubblar i huvudet av idéer. Antecknar för framtiden. Funderar. Inspireras. Försöker göra tiden längre.
Lever familjeliv. Säker hamn. Styrka. Trygghet. Oavkortad kärlek. Utmaning.
Ute är allting vitt. Frosten har bitit tag i trädens grenar. Vintergatan roterar runt oss. Stjärnorna gnistrar. Månen är ny och skrävan är sylvass. Orions bälte reser sig tidigt på kvällen tillsammans med Jupiter. Och när jag vaknar står Venus i linje med Månen precis utanför dörren. Det är som att kliva rakt ut i universum.
Ingen stress.
2010-11-25
Vitt brus
Vi börjar från början. 40-talisten tränger sig förbi kön som ska kliva på tåget. Han har en igångsatt laptop i famnen och han ursäktar sig högt och ljudligt med att det snöar på hans dator. Ett kort ögonblick får jag en impuls att sätta krokben för honom. Jag skulle ha alla andras tysta medgivande.
Jag låter bli.
Kommer hem. Äter. Umgås med familjen. Somnar.
Vaknar. November. Snön yr. Det är kallt. Jag gillar snöoväder. De sätter hela tillvaron under en sorts belägring. Allting lugnar ner sig en aning när snön packar in oss i ett vitt brus. Ljuden dämpas. Hastigheten saktas ned.
Kaffet flyter svart som natten ned genom kroppen. Ut i venerna. Jag får lust att läsa Bruno K Öijer. Eller att skriva någonting vackrare än informativa texter om läsfrämjande för webben.
Behovet gror inut i mig.
Jag låter bli.
Kommer hem. Äter. Umgås med familjen. Somnar.
Vaknar. November. Snön yr. Det är kallt. Jag gillar snöoväder. De sätter hela tillvaron under en sorts belägring. Allting lugnar ner sig en aning när snön packar in oss i ett vitt brus. Ljuden dämpas. Hastigheten saktas ned.
Kaffet flyter svart som natten ned genom kroppen. Ut i venerna. Jag får lust att läsa Bruno K Öijer. Eller att skriva någonting vackrare än informativa texter om läsfrämjande för webben.
Behovet gror inut i mig.
2010-11-23
Svart Kaffe: Thrash Metal
Svart Kaffe
Söndag 28 november
kl 21.30
Radio Eskilstuna 92,7
eller på webben
Denna vecka:
Thrash Metal
En tripp genom skivsamlingen med musik
från Anthrax, Megadeth, Death Angel,
från Anthrax, Megadeth, Death Angel,
Metallica och många andra.
Hör intervjuer med Death Angel, Anthrax
och Exodus om de där åren
på 80-talet som förändarde allt!
2010-11-22
Den lättmanipulerade verkligheten
Det är lätt att manipulera verkligheten. Allt du ser är designat och manipulerat. Inte ens chipsen du fredagsmyser med får vara i fred. Någon har designat ljudet som uppstår när du tuggar.
Jo det är faktiskt sant.
Allt för att du ska trivas i tillvaron. Igår såg jag en debatt om livsstilsboende i Ståkkhålm. Ett område där man bara får bo om man sköter sin hälsa. Fascsism sa Bill. Omtanke sa Bull. Whatever säger jag.
För allt är en bluff. Allt är en illusion. Människan funkar bäst om man ljuger för henne. Låter henne tro att allt är okej och att allt har en lösning. Säger man inte det till henne så får hon ångest.
Jag gör mitt bästa för att låta bli att tänka på allt det där och leva så mycket i verkligheten som möjligt. Inga illusioner. Se den krassa verkigheten för vad den är.
Klipper ett reportage till tidningen. Suddar bort biljuden, andetagen, ordnar om meningar ibland. Vinklar genom ett par snabba klipp. Resultatet låter anorlunda än verkligheten. Ljuger jag? Nej. Jag gör något svårbegripligt greppbart.
Eller så ljuger jag för dig. Du får avgöra själv.
Jag läste någonstans att det finns 32 övervakningskameror inom en radie av 100 meter från George Orwells gamla lägenhet i London där han skrev romanen "1984". Mardrömen har blivit verklighet. Men det är okej tycker vi. Det garanterar vår tygghet och illusion.
Ska vi ta av oss kopplet en stund? Ska vi ta bort begränsingarna av synfältet?
Ska vi spräcka bubblan?
Det behövs bara ett litet nålstick.
Jo det är faktiskt sant.
Allt för att du ska trivas i tillvaron. Igår såg jag en debatt om livsstilsboende i Ståkkhålm. Ett område där man bara får bo om man sköter sin hälsa. Fascsism sa Bill. Omtanke sa Bull. Whatever säger jag.
För allt är en bluff. Allt är en illusion. Människan funkar bäst om man ljuger för henne. Låter henne tro att allt är okej och att allt har en lösning. Säger man inte det till henne så får hon ångest.
Jag gör mitt bästa för att låta bli att tänka på allt det där och leva så mycket i verkligheten som möjligt. Inga illusioner. Se den krassa verkigheten för vad den är.
Klipper ett reportage till tidningen. Suddar bort biljuden, andetagen, ordnar om meningar ibland. Vinklar genom ett par snabba klipp. Resultatet låter anorlunda än verkligheten. Ljuger jag? Nej. Jag gör något svårbegripligt greppbart.
Eller så ljuger jag för dig. Du får avgöra själv.
Jag läste någonstans att det finns 32 övervakningskameror inom en radie av 100 meter från George Orwells gamla lägenhet i London där han skrev romanen "1984". Mardrömen har blivit verklighet. Men det är okej tycker vi. Det garanterar vår tygghet och illusion.
Ska vi ta av oss kopplet en stund? Ska vi ta bort begränsingarna av synfältet?
Ska vi spräcka bubblan?
Det behövs bara ett litet nålstick.
2010-11-15
Vi rider på frekvenserna
Bloggägaren i Hallsta Närradios studio 1993
Jag sände radio för första gången 1990. Det var i Hallstahammars närradio 93,2 MHz. Vi gjorde ett ungdomsprogram där i sex år. Spelade hårdrock och punk. Det var enormt roligt. Vi redigerade inslag på rullband och spelade vinylskivor. Alla jinglar fanns på kassetter.
Under studenttiden 1999 - 2001 gjorde jag studentradio. Radio Stil. Det var galna upptåg med direktsändningar från studentorkesterfestivaler, bungyjumps och rökiga nattklubbar. Musiken fanns på cd eller i datorn.
Nu har jag fått förmånen att höras på Radio Eskilstuna. Och nu gör jag ett program helt efter eget huvud. Det är lite läskigt men samtidigt väldigt kul.
Under studenttiden 1999 - 2001 gjorde jag studentradio. Radio Stil. Det var galna upptåg med direktsändningar från studentorkesterfestivaler, bungyjumps och rökiga nattklubbar. Musiken fanns på cd eller i datorn.
Nu har jag fått förmånen att höras på Radio Eskilstuna. Och nu gör jag ett program helt efter eget huvud. Det är lite läskigt men samtidigt väldigt kul.
2010-11-11
Music for the jilted generation
Det var någon gång under det tidiga 90-talet. Vi sprang på trallpunkspelningar i Köping. Dia Psalma, Coca Carola, Finkelrokkers. Och Charta 77.
Det var nog Charta 77 som slog in en kil i mitt metallhjärta. Före en av sina konserter spelade de Prodigys ”Music for the jilted generation” i PA-anläggningen. Och jag blev helt ställd när jag insåg att jag gillade vad jag hörde.
Min världsbild ruckades lite den kvällen. En världsbild som bestod i att hårdrock och punk var bra. Allt annat var dåligt eller åtminstone ointressant.
Men här hörde jag något som var lika hårt som vilken punklåt som helst och lika rebelliskt.
Fast jag sa inget till mina polare. I smyg började jag titta på Alternative Nation och lyssna på radions sena sändningar där musik som inte var stenhård och helt gitarrbaserad spelades.
Idag är läget ett annat. För någonstans där i 90-talets början började gränserna luckras upp. Allting blandades upp till en enorm pytt av musik med olika influenser mixade med varandra. Hiphop mötte hårdrocken. Nine Inch Nails korsade synth med metal. Det var gränslöst.
Prodigy blev nästan folkkära sen. Men ”Music for the jilted generation” framstår än idag som någonting nytt och spännande.
Och det är just den där kicken att hitta det nya som fortfarande driver mig när jag lyssnar på musik.
Det är den där känslan av att ha hittat en helt ny ljudvärld jag vill uppleva igen.
Det var nog Charta 77 som slog in en kil i mitt metallhjärta. Före en av sina konserter spelade de Prodigys ”Music for the jilted generation” i PA-anläggningen. Och jag blev helt ställd när jag insåg att jag gillade vad jag hörde.
Min världsbild ruckades lite den kvällen. En världsbild som bestod i att hårdrock och punk var bra. Allt annat var dåligt eller åtminstone ointressant.
Men här hörde jag något som var lika hårt som vilken punklåt som helst och lika rebelliskt.
Fast jag sa inget till mina polare. I smyg började jag titta på Alternative Nation och lyssna på radions sena sändningar där musik som inte var stenhård och helt gitarrbaserad spelades.
Idag är läget ett annat. För någonstans där i 90-talets början började gränserna luckras upp. Allting blandades upp till en enorm pytt av musik med olika influenser mixade med varandra. Hiphop mötte hårdrocken. Nine Inch Nails korsade synth med metal. Det var gränslöst.
Prodigy blev nästan folkkära sen. Men ”Music for the jilted generation” framstår än idag som någonting nytt och spännande.
Och det är just den där kicken att hitta det nya som fortfarande driver mig när jag lyssnar på musik.
Det är den där känslan av att ha hittat en helt ny ljudvärld jag vill uppleva igen.
2010-11-03
Människor på en järnvägsstation
Jag sitter på stationen. Människorna passerar förbi.En vanlig vit man man sätter sig en bit bort. Tar upp sin telefon. Plötsligt hörs ljudet av kopulerande par. Han tittar på vuxenfilm ogenerat med ljudet på. Jag undrar om det är ett socialt experiment men inser att det är mannen som saknar någon spärr.
En annan vanlig vit man rusar plötsligt in på stationen med sina två ca 10 år gamla döttrar i hasorna. Han har något stressat i blicken. Precis som om han håller på att missa ett tåg. Men han stressar förbi resebutiken och kastar sig in på resturangen där spelautomaterna står. Han sätter sig ner vid en av dem och försvinner in i en annan värld. Döttrarna står utanför dörren och tittar på sin pappa. Det är hjärtskärande. De har någonting uppgivet i blicken. Dom har nog sett hur pappa spelar bort matpengarna förut.
Ett tonårspar står i kön för att hämta ut en biljett i automaten. De hånglar men blir avbrutna av en kompis med alldeles för stor indiemustasch. De pratar en stund. Kompisen går och paret fortsätter hångla.
En kvinna irrar omkring i väntsalen med vilsen blick.
De två döttrarna till den spelberoende mannen ger upp för en stund och går in på Pressbyrån och tittar på de glassiga omslagen på tidningarna. När de kommer tillbaka är pappan försvunnen. För ett kort ögonblick sprider sig paniken i deras kroppar. Så kommer han in genom entrén med ett par nya hundralappar i handen från bankomaten. Samma stressade blick. Sätter sig vid automaten och försvinner.
Mannen bredvid med telefonen tittar upp på tavlan med avgångstider på väggen, slår igen telefonen och reser på sig.
En sprucken röst i högtalaren säger att tåg 2145 mot Strängnäs snart kommer in till spår ett.
Det har gått tio minuter.
2010-10-28
Black Coffee gör ett evolutionärt språng
Nu tar vi det här äventyret ett steg till. Inom en snar framtid så kommer man att, om allting går i lås, kunna höra den här bloggen som radio. Detta tack vare vänner på Radio Eskilstuna. Och därmed även i kanalens webbsändning vilket gör att alla varsomhelst kan lyssna!
Svart Kaffe kommer det att heta i etern. Dag och tid är inte satt än men det blir sen kväll. Det är den typen av radio jag ska försöka göra. För Svart kaffe blir en resa för att hitta kulturen i människors liv. En tripp i röster, ljud och musik.
Jag hoppas att du hänger med.
Svart Kaffe kommer det att heta i etern. Dag och tid är inte satt än men det blir sen kväll. Det är den typen av radio jag ska försöka göra. För Svart kaffe blir en resa för att hitta kulturen i människors liv. En tripp i röster, ljud och musik.
Jag hoppas att du hänger med.
2010-10-12
Upprepandets vanmakt
Varje dag samma sak. Samma promenad till jobbet, hem från jobbet, maten möten ska sittas av och imorgon upprepas samma visa. Ibland kommer tristessen över mig. Upprepandets vanmakt. Känslan av att vara instängd i en bubbla.
Jag drömmer mig bort på tåget. En försvarsmekanism. Jag ger människorna på tåget olika livshistorier. Jag känner varenda en av dem men ändå inte. Ville jag skulle jag kunna skriva en hel roman där varje person på tåget var ett kapitel.
Tåget stannar. Vi reser på oss i en synkroniserad rörelse och vänder oss på givet kommando mot dörren.
Dörren öppnas.
Vi tar gemensamt ett steg framåt ut ur tåget.
Sen skiljs vi åt för dagen.
Jag drömmer mig bort på tåget. En försvarsmekanism. Jag ger människorna på tåget olika livshistorier. Jag känner varenda en av dem men ändå inte. Ville jag skulle jag kunna skriva en hel roman där varje person på tåget var ett kapitel.
Tåget stannar. Vi reser på oss i en synkroniserad rörelse och vänder oss på givet kommando mot dörren.
Dörren öppnas.
Vi tar gemensamt ett steg framåt ut ur tåget.
Sen skiljs vi åt för dagen.
2010-10-01
Fredag. Morgon. Dimma. Kaffe. Ord.
Morgonen andas dimma. Den stora kalla revan ligger rakt ovanför oss. Hösten luktar fuktigt, kallt och döda löv.
Jag kan inte släppa det.
Kaffet fyller ut minusgraderna på ett sätt solen aldrig kan.
Jag har massor med ord i huvudet.
Försöker formulera meningar.
Jag kan inte släppa det.
Kaffet fyller ut minusgraderna på ett sätt solen aldrig kan.
Jag har massor med ord i huvudet.
Försöker formulera meningar.
2010-09-30
Torsdag. Sprak. Minusgrader. Brytningstid.
Redan igår kväll anade jag att det var på gång. Man såg vintergatan. Och runt den alla stjärnor. Månen reste sig i öster och Jupiter sjöng strax ovan horisonten i söder.
Fönstret mot universum stod vidöppet och jag kände mig viktlös. Minusgrader gör det med mig. Tar vikten från mina fötter.
Några timmar senare vaknar jag. De andra sover i sina sängar långt bort i sina drömmar. Termometern visar ett par grader under noll. Världen är insvept i dimma och frost. Månens skärva anas i väster strax innan solen utplånar alla spår.
Jag dyrkar den här tiden.
Jag dyrkar när luften rensas, höstens eld färgar träden och natthimlen gnistrar och sprakar.
Tiden då jordens axel balanserar upprätt för att sedan välta över in i vintern och vända oss bort från solen.
Det är brytningstiden.
Fönstret mot universum stod vidöppet och jag kände mig viktlös. Minusgrader gör det med mig. Tar vikten från mina fötter.
Några timmar senare vaknar jag. De andra sover i sina sängar långt bort i sina drömmar. Termometern visar ett par grader under noll. Världen är insvept i dimma och frost. Månens skärva anas i väster strax innan solen utplånar alla spår.
Jag dyrkar den här tiden.
Jag dyrkar när luften rensas, höstens eld färgar träden och natthimlen gnistrar och sprakar.
Tiden då jordens axel balanserar upprätt för att sedan välta över in i vintern och vända oss bort från solen.
Det är brytningstiden.
2010-09-17
Fredag. Dikt. Kaffe. Tysta bibliotek.
Jag går genom det tysta, tomma biblilioteket. Det är något jag gör varje morgon. Ibland stannar jag för att lyssna efter vokalernas mjuka rullningar. Men de hörs inte.
Idag lyssnar jag extra noga. Jag måste hitta en förlorad dikt. Jag vet inte riktigt vad den handlar om. Men den finns där bland hyllorna. Gömmer sig. Gäckar mig.
Kaffet är varmt och svart. Bordet är rensat sånär som på två tunna pärmar med papper som är dagens uppgift.
Alinge spelar "Quiet nights, quiet stars". Natten var tyst. Jag drömde att jag gick i sömnen. Kanske gjorde jag det. Minns inte. Man gör sällan det.
I postlådan hittar man erbjudanden om idéer. Om ideologier. I helgen ska vi välja en av dem. Jag tror på Bruno K Öijer, Jupiters röda öga och mina barn.
Och så vidare.
Idag lyssnar jag extra noga. Jag måste hitta en förlorad dikt. Jag vet inte riktigt vad den handlar om. Men den finns där bland hyllorna. Gömmer sig. Gäckar mig.
Kaffet är varmt och svart. Bordet är rensat sånär som på två tunna pärmar med papper som är dagens uppgift.
Alinge spelar "Quiet nights, quiet stars". Natten var tyst. Jag drömde att jag gick i sömnen. Kanske gjorde jag det. Minns inte. Man gör sällan det.
I postlådan hittar man erbjudanden om idéer. Om ideologier. I helgen ska vi välja en av dem. Jag tror på Bruno K Öijer, Jupiters röda öga och mina barn.
Och så vidare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)















