Upprepandets vanmakt

Varje dag samma sak. Samma promenad till jobbet, hem från jobbet, maten möten ska sittas av och imorgon upprepas samma visa. Ibland kommer tristessen över mig. Upprepandets vanmakt. Känslan av att vara instängd i en bubbla.

Jag drömmer mig bort på tåget. En försvarsmekanism. Jag ger människorna på tåget olika livshistorier. Jag känner varenda en av dem men ändå inte. Ville jag skulle jag kunna skriva en hel roman där varje person på tåget var ett kapitel.

Tåget stannar. Vi reser på oss i en synkroniserad rörelse och vänder oss på givet kommando mot dörren.

Dörren öppnas.
Vi tar gemensamt ett steg framåt ut ur tåget.

Sen skiljs vi åt för dagen.