Saker som inte lämnar mig ifred: Bitches brew

Vad händer när man tröttnar på givna ramar och regler? Vad händer när man vill bryta av en tradition vid fotknölarna och starta om en genre? Vad händer när Miles Davis är den person som känner så här?

"Bitches brew" händer.

Det här är en skiva jag aldrig kommer att bli klar med. Det är en skiva med musik som ständigt återuppfinner sig själv. Som hittar nya vägar in genom örat. Som sipprar ner i hjärnans gångar och lever där som ett dna.

"Bitches brew" är inte jazz. Den är jazz. Den är musik och ljud på ett sätt som jag inte kan förklara men som ändå är lika självklar som att dagen är ljus och natten är mörk.



Lyssna på "Bitches brew" här