Publicerat: Kyuss Lives!

Året var 1995 och Kyuss stod på randen till det stora genombrottet. Med skivorna "Blues for the red sun" (1992) och "Welcome to Sky Valley" (1994) låg vägen öppen för bandet från Desert Spring i södra Kalifornien. Under de fem år som bandets funnits hade populariteten bara ökat och Kyuss hörde till den alternativa rockscenens absoluta toppskikt i grungens kölvatten. Skivan "... And the circus leaves town" skulle bli det definitiva genombrottet var det tänkt.

Men då valde bandet helt överraskande att lägga ned verksamheten.

– Det var ett ömsesidigt beslut, berättar sångaren John Garcia. Vi kände att vi inte kunde fortsätta som band. Vi hade på något sätt kommit till vägs ände med varandra och personligen så kände jag att jag ville gå vidare. Vi hade haft fem magiska år som jag för alltid kommer att vara tacksam för att jag fick vara en del av.

"Jag försöker inte spela ödmjuk nu för jag värdesätter det vi gjorde något enormt. Men jag har svårt för när folk försöker upphöja Kyuss till något som det kanske ändå inte var."

Aldrig slutat vara vänner
Jag ringer upp John Garcia i hans hem där han bor med sin fru och två barn. Han dricker morgonkaffe och man kan höra familjelivet pågå i bakgrunden. Vi ska prata om den stundande turnéen med Kyuss Lives!
Den reinkarnation som nu uppstått av ökenrockbandet Kyuss består förutom Garcia av basisten Nick Oliveri och trummisen Brant Bjork från originalsättingen samt gitarristen Bruno Feverey som följt med från Garcias nuvarande band Garcia vs Garcia. Originalgitarristen Josh Homme (Queens Of The Stone Age, Them Crooked Vultures) har inte blivit tillfrågad eftersom han aldrig uttryckt ett intresse av någon återförening av Kyuss enligt John Garcia. Men han försäkrar att det inte finns något ont blod mellan någon av medlemmarna och att det faktiskt aldrig funnits någon osämja att tala om.
– Det är en av de stora myterna kring Kyuss uppbrott. Att vi skulle vara ovänner. Sanningen är snarare tvärt om. Vi har haft kontakt med varandra hela tiden och har aldrig slutat vara vänner. Vi har bara inte gjort musik tillsammans, konstaterar John Garcia.

Det stora tomrummet
Vi talar om musiken som Kyuss skapade. Jag undrar vad som är själen och hjärtat i musiken. Vad är själva kärnan i Kyuss?
– Det handlade om att fylla det tomrum som vi dels kände inom oss och det tomrum som var den öken som omgav oss rent geografiskt. Musiken var det enda sättet att fylla det där tomrummet. Jag ska inte börja babbla som Jim Morrison här och börja yra om själen och anden men den här tomheten vi kände kunde bara fyllas av musik. Vi var fyra arga uttråkade ångestfyllda unga män som hade väldigt mycket attityd. Och vi gjorde tung rockmusik som krävde mycket av sina lyssnare. Men det handlade hela tiden om att fylla tomrummet. Där har du själen och hjärtat.
– Det är en ynnest att få spela tillsammans med Nick och Brant igen. Låtarna är så fantastiska och dom fångade känslorna så perfekt. Att nu få återupptäcka allt det här tillsammans med dem är bland det bästa jag gjort. Jag kan egentligen bara jämföra känslorna inför den här musiken med de känslor jag kände när jag såg mina barn födas. Det finns ingen drog eller annat sätt att åstadkomma de där känslorna som man får inför sitt barns födelse. Men musiken är det närmaste man kan komma när det gäller att återskapa känslor man haft för länge sedan.
Vad minns du mest från tiden med Kyuss på nittiotalet?
– Ska jag vara helt ärlig så är det de där tillfällena i Brant Bjorks sovrum tillsammans med Josh Homme när de skrev stora delar av musiken till Kyuss. Att få vara med som sångare när de här två killarna skapade så storartad musik var en ynnest. Jag hade ärligt talat nöjt mig med att bara få vara en fluga på väggen och fått lyssna men nu var jag sångaren. Så det är nog det jag minns mest, de där gångerna hemma hos Brant och när vi repade hemma i mitt garage. Jag kommer förmodligen aldrig att få uppleva något liknande igen.

Att återupptäcka musiken
Bandet har redan bestämt många av låtarna som ska spelas under turnén. Det har varit en intressant process som låtit John Garcia upptäcka nya saker i musiken.
– Det är rätt kul att lyssna på den där människan som sjunger på inspelningarna. Vissa saker kommer jag aldrig att kunna återskapa. Det går bara inte. Jag har varken rösten eller det mentala tillståndet för att kunna göra det. Då kommer vi att försöka hitta en ny väg in i materialet istället. Det ska bli intressant. Men vissa låtar rör man ju naturligtvis inte. Dom måste spelas så som vi gjorde det från början. Det är en balansgång.

– Vi har valt allting från uppenbara låtar som "Demon cleaner" till mer obskyrt material från "Wretch” och allt där emellan. Det blir låtar från alla skivor kort och gott. Ingen ska behöva gå därifrån besviken. Dessutom funder vi på att lägga till några covers som till exempel The Misfits "Hybrid moments". Vi vill ha tillräckligt med låtar så att vi kan variera oss lite från kväll till kväll.

Så vad har nye gitarristen Bruno Fevery bidragit med till Kyuss musik? En hel del tycker John Garcia som inte nog kan framhålla hur bra Bruno är som person. Han är en mycket ödmjuk kille som är lätt att tycka om. Han sprider positiva vibbar omkring sig. Och dessutom är han en begåvad gitarrist.
– Han kan återskapa mycket av det Josh Homme spelade på ett sätt som du knappt tror är sant. Och han är den förste att erkänna att han är ett fan av vad Josh gjorde. Det gillar jag. Men samtidigt lägger han till mycket av sitt eget spelande och sin egen personlighet i musiken, säger John.

Arvet och framtiden
Hur känner då John Garcia inför det faktum att många anser att Kyuss var ett av 90-talets viktigaste alternativa band? För det är många som ser Kyuss som stilbildare inom stonergenren och "Blues for the red sun" och "Welcome to Sky Valley" dyker ständigt upp på topplistor. Garcia låter lite besvärad när han svarar.
– Jo jag har hört allt det där snacket. Och visst blir man smickrad. Men det är en rätt stor grej. Jag tror snarare att sanningen är denna: Varje gång ett band lägger ner eller splittras eller när ett bands skivor inte går att få tag på längre så höjs värdet automatiskt. Det blir mer värdefullt. Själv är jag naturligtvis stolt över Kyuss arv. Att vi blev så stora som undergroundband och att vi la av i tid.
– Men för mig är Kyuss vad det är. Det förändrade inte mig som person. Jag är så normal som man kan bli. Jag har fru och två barn och jag går till jobbet som veterinär varje dag. Detsamma kan sägas om de andra som varit med i Kyuss. Jag försöker inte spela ödmjuk nu för jag värdesätter det vi gjorde något enormt. Men jag har svårt för när folk försöker upphöja Kyuss till något som det kanske ändå inte var. Men smickrad blir man ju naturligtvis.

På sin webbplats meddelade Kyuss Lives för någon månad sedan att kemin fanns där i replokalen och att det var lika bra att göra en ny skiva. Men när jag frågar hur planerna för den nya plattan ser ut så gör John Garcia klart för mig att det kommer att ta ett bra tag innan någon ny musik kan fästas på band i en studio.
– Vi har egentligen inga som helst konkreta planer för den här plattan. Det är mer ett principbeslut som vi har tagit att vi ska göra en skiva ihop. Men faktum är att vi först ska göra den här turnén som kommer att ta all vår tid fram till hösten. Sen ska både Brant och Nick ge ut sina skivor som de redan har spelat in med sina egna band. Och för egen del så ska jag sjösätta mitt eget projekt Garcia vs Garcia. Sen ska vi skriva ny musik och spela in en ny skiva som Kyuss Lives! Vi har inte satt ett slutdatum för det här utan har sagt att det får leva så länge vi själva känner att det ska leva. Och just nu känns det som att det innefattar en skiva. Men när det blir klart vet ingen idag.

Magnus Tannergren

Publicerad på Slavestate.se 2 februari 2011