Tillbaka till brottsplatsen

Bild från Joe Allans studio när det begav sig.
Foto: www.joeallan.se

Dåtid:
Min mediakarriär började på Hallstahammars närradio. Året var nog 1989 tror jag. Vi gick en studiecirkel på ABF och kursledaren var Jan Olof Ericsson. Det var en lekstuga och en inkörsport till radiomediet som jag där blev förälskad i. Vi gjorde massor med radio under sex fantastiska år. Vi sände allt från föreningsradio till ungdomsprogram med musik och allmän galenskap.

Jan Olof hade en passion i livet. Rockabilly. Han sände själv programmet Splish Splash där han spelade skivor ur sin enorma skivsamling och gjorde intervjuer med svenska och amerikanska rockabillymusiker. Efter ett par år byggde han en rockabillystudio i den övergivna TV-studion bredvid radion. Där spelade han in en lång räcka skivor helt analogt och med äkta 50-talskänsla. Han ordnade spelningar och gjorde, anser jag, en kulturgärning som saknar motstycke. Det var otroliga år egentligen som betytt enormt mycket för mig.

När jag började plugga i Linköping flyttade jag från orten och vi tappade kontakten. Jag har inte hört av Joe sedan jag lämnade tillbaka studionycklarna 1996 strax innan flyttlasset gick.

Nutid:
Plötsligt dyker världens mest analoga man upp på Facebook. En knapp men ändock kontakt återupptogs. Det visar sig att han nu är åter på närradion och sänder två timmar rockabilly på torsdagskvällarna. Och så ringer han till mig och vill att jag ska komma förbi någon kväll och prata i radio med honom. Cirkeln sluts.

Nästa torsdag är det dags.

Jag tror att jag tar med mig Alex också.