90-talet: Return of the living dead

AFA annonserar som man gjorde på 90-talet även 2012.

Idag meddelades det att Refused gör en comeback för att .. eh... avsluta sin karriär. Ingen logik i det resonemanget men hur som helst. En spelning på Way Out West är i alla fall bokad. Samma dag har AFA klottrat ner hela stan med sitt varumärke (se bild ovan).

Retrokulten kring 90-talet fortsätter alltså. Fler tecken:

• Hultsfred toppar med The Stone Roses och The Cardigans (Hultsfred goes Sweden Rock).
• Metallica spelar sin svarta skiva i sin helhet under sommarens festivaltur (Undrar om Hetfield hinner odla fram en schysst hockeyfrilla till sommaren?).
• Soundgarden toppar Sweden Rock Festival (nu har man lämnat 80-talet...)
• Pearl Jam kommer till Globen (Både band och arena är mer än lovligt 90-tal).
• Nya avsnitt av Beavis och Butthead sänds på MTV (det är som att Hylands Hörna skulle återuppstå ungefär).
• SVT:s "På spåret" liknar allt mer "Knesset" (Luuk/Lindström: Då TV-rebeller. Nu: mysgubbar.).
• Ekonomin har havererat (Snart är räntan 500%).
• Carl Bildt är överallt (Lika arrogant. Lika dryg. Bara glasögonen är nya).

Andres Lokko flyttar hem från London.

Det är säkert kittlande för den medelålders skara som var med då när det begav sig. Jag är en av dem. 90-talet var uppvaknandets tid för många. Idag regerar dessa människor samhället i allt större utsträckning. Därför är 90-talet så inne. Det vill i alla fall 40-åringarna tro. Det refereras till 90-talet lite slentrianmässigt efter som vi förutsätter att alla begriper det roliga med att fråga hur många bultar det finns i Ölandsbron.

90-talet illustreras dock bäst av dessa två videos (som dock kanske inte har något med varandra att göra...):