Snart dags för Treme igen!

I slutet av september börjar säsong tre av "Treme". Det verkar bara var jag som tycker att den är bra. De två första säsongerna om livet i New Orleans efter orkanen Katrina var fängslande med sina människoöden, stämning och musik. Lite som en roman av Don DeLillo. Jag medger att den var lite trög att komma in i men när man väl landat så är det fantastiskt drama.

Portlandia

Jag hade missat Portlandia. Obegripligt. Bland det bästa jag sett på länge. Sällan man får se bra skarp samtidshumor. Dessutom finns det på SVT Play!

Tittar på teve...

Den enda fördelen med att vara sjuk är att man kan titta på tv-serier. Som den här. Helt okej faktiskt. Om man gilla Sci- Fi och "V".

Be My TV: Exit through the giftshop

Titta på SVT1 kl 21.30 ikväll!



Tittar på TV: The Killing

Vi har just tjuvtittat klart på "The Killing" som nu sänds på TV4 men som naturligtvis går att se i sin helhet på andra sätt. Baserad på den danska serien "Brottet" som nyligen sändes på SVT tar den amerikanska versionen oss till Seattle där mordet på Rosie Larsen utreds av poliserna Linden och Holden. Det är en intrig med djupt mänskliga dimensioner. Traumat för familjen Larsen är närgånget och starkt skildrat. Polisens arbete är knappast heroiskt och ofta fyllt av frustration occh hopplöshet. Och i bakgrunden finns en politisk aspekt som sätter en mörk cynisk ton på hela historien.

Jag gillade "The Killing. Den har de saker som jag går igång på. Mörkret, realismen och de gråa nyanserna. Det är välspelat. Särskilt Michelle Forbes porträtt av sörjande mamma är starkt och vår egen Joel Kinnaman som den aningen sjaviga dektektiven Holden är ruggigt bra. Holden är en sorts Belker för 2010-talet.

Staden Seattle och hela geografin är också viktig. Det regnar hela tiden. Det är mörkt och fuktigt. Och det finns en stämning i alla scener som tilltalar mig. Tänk "Seven", "Twin Peaks" och "The Wire" på en och samma gång.

Slutet är både väntat och oväntat med en skruv. Mer än så säger jag inte.

Ett amerikansk drama olikt allt annat.

Tittade klart på första säsongen av "Treme" igår. Mitt huvud är invaderat av New Oreleans. Av alla dessa besvikna människor. Även om det är en dramaproduktion så får jag känslan av att vi inte begriper vad som hände där när orkanen Katrina drog in. Hur förödande det var. Vad det gjorde med det amerikanska samhället.

Folk lämnades åt sitt öde. Myndigheterna tog inget ansvar.

Sista avsnittet var fyllt av musik, sorg, glädje och dansande indianer.

"Treme" är ingen vanlig tv-serie. Den har ingen tydlig handling. Den berättar istället om en känsla och om vardagens absurditet. Ibland händer det inte så mycket men det gör inget. Och plötsligt händer det massor. Det finns så många lager i berättelsen att den är som en roman. En monumental roman om det amerikanska dramat.

Jag hoppas att SVT köper in "Treme" och visar den. Alla borde se den.

I Pluras kök...

Det har nog aldrig hänt att jag följt ett matlagningsprogram i två säsonger. Men när Plura gjorde entré i köket och tv-soffan så fastnade jag. Kanske var det själva upplägget i början då Mauro var med också. Och Plura i bar överkropp. Det har han inte haft i säsong två. Nåväl, andra säsongen var lika bra tycker jag. Gemytligt, roligt och framförallt blir jag både hungrig och inspirerad. Dessutom har jag upptäckt Eldkvarn.

Jag gillar att laga mat. Det är roligt att stå i köket och hacka lök. Gärna med ett glas rött i närheten. OCh trevlig matlagningsjazz i högtalarna. Man lagar god mat och gör folk glada.

Pluras Kök har inpirerat mig på många sätt och ikväll sänds det sista avsnittet. Mauro kommer på besök. Och Amanda Ooms. Kan bara bli bra.

Treme - halvtidsrapport

Jag har kommit halvvägs in i Treme. Och det tog ett par avsnitt innan den landade i mig men nu så har jag fastnat ordentligt. Det är inte lika konkret som The Wire eller Generation Kill. Treme påminner mig mer om en roman av Don DeLillo. En koloss till berättelse om Amerika i allmänhet och New Orleans efter Katrina i synnerhet. Och om människorna. För det är mycket vardag i Treme. Och musik. Fantastisk musik.

Nu ska jag njuta av de resterande fem avsnitten av säsong ett. Och Säsong 2 har precis börjat sändas...

Treme

Jag har länge varit sugen på att se Treme. TV-serien skapad av David Simon, samma manusförfattare som gjorde världens bästa The Wire och Generation Kill. Nu ska jag förverkliga det. Kanske redan i kväll. Återkommer med rapporter. 

Tittar på TV...

Igår såg jag klart säsong fyra av Mad Men. Jag har nog sett ohälsosamt mycket på Mad Men under sommaren och hösten. Alla existerande säsonger i ett svep. Det har varit ett projekt vi har haft. Den sista säsongen såg vi samtidigt som den sändes i USA. Och nej den finns inte som box. Än...

Mad Men är en av de fem bästa TV-serierna någonsin. The Wire, Hill Street Blues, Six Feet Under, Homocide är de övriga fyra. Alla har det där lilla extra som gör dem till någonting större än bara en TV-serie.

De säger något om sin tid. Den berättar om relationen mellan människor. Den engagerar den som tittar på ett sätt som gör att man betraktar karaktärerna som sina vänner.

Som när Don och Betty Draper bestämmer sig för att skiljas gör det ont i tittaren. Man bryr sig om dem för de har blivit ens vänner.

Det kanske låter fånig.

Men det är på många sätt som att läsa en bok. En välgjord TV-serie skapar alla de där nivåerna och nyanserna som ett litterärt verk också kan göra men som en film är för kort att åstadkomma.

Nu är det uppehåll för Mad Men.

Jag längtar redan efter mina vänner.

---

Och när vi ändå snackar TV. Missa inte Test site - Amerikansk ökenkultur.
Jesper Wachtmeisters dokumentär som dukan se på SVT Play. Vackert berättat om sökande människor funnit sin plats i det stora intet.

Tisdag. Säg ja!

Ikväll på SVT1 kl 22.00. Inte missa!