Genierna från Eskilstuna

Kent håller hov. De kallar till presskonferens inför kommande skivsläpp. alla, och då menar jag alla, är inbjuda att ställa frågor. De svenska musikjournalisterna knorrar. Inga enskilda intervjuer. Nu måste de ställa sina enfaldiga frågor om pengar och vad texterna handlar om så att alla hör dem. Pinsamt.

Bandet svarar truligt och kortfattat på Aftonslaskan och Sexpressens frågor. Bloggarnas och fansens frågor besvaras med större intresse.

Maktbalansen rubbas.

Jag gillade Kent tidigare för deras klockrena analyser av min egen generations åldersångest. Nu inser jag att Kent är fullständigt geniala som band överhuvudtaget.

En generations dödsångest och dom

Kents nya singel "999" är ytterligare exempel på hur en hel generation håller på att nå medelåldern och nu har en kris eller helt enkelt dödsångest. I låten sjunger Jocke Berg om sitt rosa 80-tal, om musiken han minns och allt det där han borde ha gjort.

Nu är inte Kent det enda exemplet.

Thåström har gjort det på sina tre senaste skivor. Och inom litteraturen skriver författarna som är i 40-50-årsåldern om sin uppväxt.

Det är nu 60- och 70-talisterna fäller domen över sina föräldrar och samhället som präglat dem. Det är spännande.

Förövrigt gav Kents "999" mig gåshud flera gånger. Jag fick nästan lust att se dem i sommar.