Orden tar paus ibland men kommer alltid tillbaka. Plötsligt så skrev jag ner följande rader. Och det har bara fortsatt efter det. Kanske en del av någonting större.
det jag sörjer mest
är att jag vet
att jag en dag
måste säga farväl
till dem
och lämna dem
ensamma
*
alla vägar har ett slut
plötsligt
är jag medveten om det
förr
när jag var ung
hade vägar bara
skarpa kurvor
utförsbackar
och korsningar
*
allt man gör
lämnar spår
åt andra
att vårda
och minnas
*
Jag blir alldeles tårögd när jag läser dina ord, skulle kunna vart jag som skrivit dem - önskar att det var jag som kunde skriva så.
SvaraRadera