Prometheus

Att jag sett fram emot Ridley Scotts "Prometheus" är det ingen tvekan om. Jag håller "Alien" högt precis som resten av de tre filmerna om Ripley. Jag älskar känslan och den där obehagliga krypande skräcken. Jag gillar hela mytbildningen runt storyn och den där framtidsdystopiska världen med ett ont storbolag som styr i bakgrunden.

Och "Prometheus" passar perfekt in som film nummer fem. Jag tycker att den håller vad den har lovat i hypen som föregått. Det finns androider som tappar huvudet, slem, en spektakulärt otrevlig bukrelaterad operationsscen, byggnader designade av HR Giger och en allmänt otrevlig känsla som genomsyrar dessa två timmar. Dessutom avslöjar den bakgrunden till saker som man redan hade fått höra om i de tidigare filmerna. Jag gillar referensfilmer.

Ska jag vara lite kritisk så kan det vara det att den går lite för snabbt fram i handlingen. Dessutom känns upplägget igen från Ridleys förra film med en sovande besättning, gnäll om löner, ett okänt uppdrag och så vidare. Men det är överkomligt.

Som ett extra plus finns det referenser till "Blade Runner" som kanske är Ridley Scotts absoluta mästerverk där temat om androidens existentiella ångest. En intressant skruv på filmen faktiskt. Det semiteologiska perspektivet som man försöker anlägga faller dock rätt platt.

Och slutklämmen när monstret gör entré bäddar för en rad uppföljare. Något som jag personligen inte har några som helst problem med. Tvärtom. Jag ser fram emot det.