Jag har befunnit mig i ständig rullning den senaste tiden. Det händer saker runt omkring mig hela tiden både på jobbet och på sidan om. Hösten börjar märkas. Dimmorna ligger som stora lågt flygande moln över åkern tidigt på morgonen när jag hämtar tidningen.
Det blir svårare varje år att hantera hösten och mörkret tycker jag. Man sörjer sommaren. Allting vänder sig inåt. Människor och natur. Vi faller handlöst mot det där kalla, mörka sura som kallas november.
"The world is in my head. My body is in the world." sa författaren Paul Auster en gång. Jag försöker ha det som ledord i den vardagliga meditationen för att försöka expandera tillvaron när det stora svarta rullar in allt tidigare på kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar