biografi: min skola


jag återvänder till den där platsen på riktigt för första gången på nästan 25 år. allt är sig likt när jag kommer in i entrén. aulan som var enorm då är ganska liten nu. väggmålningen i trapphuset sitter kvar något flagnad. och jag stannar upp ett ögonblick och blundar. omedelbart spelas tusen scener upp i mitt huvud från den här platsen.

vi var barn då.

jag går in i rummet där vi satt i sofforna på rasten. nu är det ett bibliotek. det var precis där bakom glasrutan som bandspelare stod som vi kidnappade en dag och spelade primitiv black metal på. efter det förbjöds våra egena musikkassetter i en vecka.

plötsligt står min klassföreståndare framför mig. jag förväxlar minnet med verklighet. han är gråare nu. jag med. han minns mig. och jag minns kvartssamtalet där han med vänlig röst och blick sa till min mor att jag var en drömmare. han hade rätt. nu står vi där ett kvarts sekel senare och han berömmer mig för en av mina dikter. jag blir smickrad och förlägen. det blir jag alltid. jag minns hans bildlektioner med värme. bildsalen var en alteljé. bob marley spelades i högtalarna. vi målade och ritade.

det var en oas.

biografi: dagar i staden

vi vandrade genom central park den där vårdagen i maj. det är sju år sedan nu. före barnen. före huset. en annan tid. det är svalt i skuggan men varmt i solen. vi vandrade genom parken i jakt på ängeln. den som vi sett i filmen.

dagarna i staden liknande inga andra. promenaderna genom bergskedjorna av skyskrapor och höghus. floderna av människor. varje korsning en scen i en film. vi vandrade bland legenderna som format verkligheten på så många sätt.

en kopp kaffe på café figaro. en kort vila på en bänk i greenwich village där jag plötsligt såg ginsbergs vålnad gå runt ett gatuhörn. naken naturligtvis. dylans stenar rullar ner för gatan vid washington square och någon säger att solen ska skina imorgon också.

jag minns varenda steg. varenda korn av verklighet från de där dagarna. varenda lukt och röst. jag har aldrig tittat så mycket på himlen. och på dig.

samtidigt. på ett tak.

det var den där våren. vi brände vår ungdom i båda ändar. livet var en dikt. en vrålande poesi. livet var en dröm om rock 'n' roll och passion. vi dyrkade nätterna och flydde dagen och vardagens tyranni. det var en av de där nätterna när den stora kometen passerade. på många sätt en magisk vår utan slut. vintern hade dragit in sina klor. luften var kristallklar och ljummen samtidigt. vi stod på ett tak. berusade på luften och alkohol.

vi stod där på taket och kände oss mer levande än någonsin. framtiden låg framför oss som ett oskrivet blad. vi skrev våra ord över den. snart skulle vi skiljas åt. resa åt olika håll. upptäcka nya saker. bli andra människor men ändå inte. vi visste inte när vi skulle ses igen. vi skrattade. en av de andra på taket sa att de aldrig sett stjärnorna på det här sättet förut. blanserandes på takets kant på ett hus i miljonprogrammet. antennerna pekade mot natthimlen där kometen lämnade sitt spår.

den där natten lämnade också spår. jag tänker på den ibland.