Visar inlägg med etikett jazz. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jazz. Visa alla inlägg

2012-08-28

Snart dags för Treme igen!

I slutet av september börjar säsong tre av "Treme". Det verkar bara var jag som tycker att den är bra. De två första säsongerna om livet i New Orleans efter orkanen Katrina var fängslande med sina människoöden, stämning och musik. Lite som en roman av Don DeLillo. Jag medger att den var lite trög att komma in i men när man väl landat så är det fantastiskt drama.

2010-12-21

Saker som inte lämnar mig ifred: Bitches brew

Vad händer när man tröttnar på givna ramar och regler? Vad händer när man vill bryta av en tradition vid fotknölarna och starta om en genre? Vad händer när Miles Davis är den person som känner så här?

"Bitches brew" händer.

Det här är en skiva jag aldrig kommer att bli klar med. Det är en skiva med musik som ständigt återuppfinner sig själv. Som hittar nya vägar in genom örat. Som sipprar ner i hjärnans gångar och lever där som ett dna.

"Bitches brew" är inte jazz. Den är jazz. Den är musik och ljud på ett sätt som jag inte kan förklara men som ändå är lika självklar som att dagen är ljus och natten är mörk.



Lyssna på "Bitches brew" här

2010-03-26

Fredag: All that jazz.... Black coffee bebop


Oskar Schönning 25 mars 2010. Coltrane var också där...
Foto: Magnus Tannergren

Oskar Schönning spelar jazz med influenser från Balkan. Det är suggestivt. Väldigt bra. Det knarrar i stolarna, en fläkt susar i rummet bredvid. Vi sitter på café och lyssnar på jazz och bilarna snurrar i rondellen utan hund utanför.

Jag spelar skivor i pauserna.

Och jag sitter där och lyssnar på musiken jag spelar och den vävs ihop med sorlet från människorna som dricker sitt vin och sitt svarta kaffe.

Jag blundar och plötsligt så hör jag Coltrane. Men jag hör inte någonting av hans musik. Men jag hör Coltrane.

Saint Coltrane.

Den helige.

Öppnar ögonen. Jag sitter i Eskilstuna och och gör en resa utan att ens lyfta en fot. En resa in i musiken som tar oss så långt bort att vi knappt hittar tillbaka. Musiken säger Balkan. Det känns som New York. Men det är Sörmland.

Jag känner mig hemma men ändå inte.

*

Och det här var en del av det jag spelade och en del som jag inte hann med...

Veckans spellista