Memento Perspectives på den stora skärmen

Med en månad kvar till utställningen var det kanske dags att se om bildspelet var på rätt väg. Det var det. Men som alltid återstår den ångestskapande processen med att stryka bort, hitta rytmen, ordningen. 

Helt klart står det dock att den här fågeln kan flyga. Det känns bra. 

Något jag jobbat på ett tag... Nu kan det sägas högt.

Eskilstuna stadsmuseum 

8 november 2012 - 19 februari 2013

mer info

Mementofestival #10 - bilder från en fantastisk kväll

Roddar

Samtalar

Kopplar

Balanserar

Väntar

Seventysix Echoes - frijazz

Rigon - Ambient elektroniskt

Clara Lindsjö - Loopade röster

Gustaf Wistrand & Axel Murman - indie/shoegazer

Copy Of - egensinnig singer/songwriter

Kulturen är det enda mätbara motståndet: Heading out the highway.

Det är nymåne och dimman ligger över gatan. Minusgraderna sitter som spikar i luften. Jag är på väg till jobbet. Ibland känns det som om jag åker åt fel håll. Eller har hamnat fel och letar efter lift hem. Ingen stannar för att plocka upp mig.

I fredags slog det mig att kreativa männsikor som utövar sin konst är de vackraste människorna. Det finns någonting stort i att se människor skapa utifrån sina tankar och idéer. Jag vill göra samma sak. Jag vill jobba för de här människorna och hjälpa dem att komma ut i världen. Visa att det finns någonting annat. Något som skapar andra värden än rent ekonomiska.

På fredag är det festival igen. Mementofestival. En kväll med kreativ musik. Toner du aldrig hör annars. Jag är med och arrangerar. Spelar skivor i pauserna och agerar konferencier. Memento är motstånd mot likriktning och strömlinjeformade musikprodukter. Det är när jag tänker efter motstånd mot det mesta.

Du hittar mig på tillvarons motorväg med tummen i luften. Ge mig skjuts om du har vägarna förbi.

Bildbevis: Memento - Marc Ducret + Teleskärm

Jag skrev om det tidigare. Så här såg det ut. Ungefär.

Foto: Magnus Tannergren

Mementokväll - Holy the bop apocalypse!

Holy the groaning saxophone! Holy the bop apocalypse!
Holy the jazzbands marijuana
hipsters peace & junk & drums!

- Allen Ginsberg, Footnote to Howl
 
 
 
Jag vet inte hur många Mementokvällar jag varit på de senaste åren men det är ett tämligen respektabelt antal. Och jag har hört mycket musik under dessa kvällar som berört mig på många sätt. Och igår var jag återigen på plats när vår förening arrangerade en Mementokväll på Café Kaka i Eskilstuna. Och jag blir så fascinerad.
 
På programmet stod Teleskärm och Marc Ducret feat LIM. Elektronisk jazzrock och hårt driven frijazzgitarr. Det är stor musik som skapas i den trånga lokalen. Publiken sitter nästan mitt bland instrumenten. Musiken och musikerna kommer nära öronen. Det är intimt, varmt och passionerat. Vi blir ljudmasserade av Teleskärms hårda sväng och får öronen ansatta av Ducrets ömsom ylande ömsom viskande gitarr.
 
Det är allt igenom magiskt. Precis som det nästan alltid är sådana här kvällar.
 
Publiken ger sitt bifall. Musikerna spelar för livet och ler mot oss och varandra. Det är glädje i det som spelas. Det är utforskarlusta. Det är progression. Det är allt det som musik ska vara oavsett genre.
 
Det är kanske det vi vill uppnå med Memento. Visa upp passionen. Musiken. Vägen bort från det slätstrukna.
 
Jag tänker på Ginsbergs ord när jag ser och hör Henrik Frisk nästan gå sönder med sin saxofon. Den ylar. Den hittar harmonierna. Hela bandet ylar för att sedan kollapsa bara för att hitta tillbaka och sedan ivrigt rusa vidare.
 
Det är jazz.
 
Det är musik.
 
Det är livet.

Mementofestival #9

Kom och lyssna.

Det blir ljudmagi bland ångmaskinerna.

Ping. Pång. Bang. Krasch.

Blipp. Blopp.

Fräs. 

Onsdag. A public service announcement

Lyssna

Läs mer

Fredag: All that jazz.... Black coffee bebop

Oskar Schönning 25 mars 2010. Coltrane var också där...

Foto: Magnus Tannergren

Oskar Schönning spelar jazz med influenser från Balkan. Det är suggestivt. Väldigt bra. Det knarrar i stolarna, en fläkt susar i rummet bredvid. Vi sitter på café och lyssnar på jazz och bilarna snurrar i rondellen utan hund utanför.

Jag spelar skivor i pauserna.

Och jag sitter där och lyssnar på musiken jag spelar och den vävs ihop med sorlet från människorna som dricker sitt vin och sitt svarta kaffe.

Jag blundar och plötsligt så hör jag Coltrane. Men jag hör inte någonting av hans musik. Men jag hör Coltrane.

Saint Coltrane.

Den helige.

Öppnar ögonen. Jag sitter i Eskilstuna och och gör en resa utan att ens lyfta en fot. En resa in i musiken som tar oss så långt bort att vi knappt hittar tillbaka. Musiken säger Balkan. Det känns som New York. Men det är Sörmland.

Jag känner mig hemma men ändå inte.

*

Och det här var en del av det jag spelade och en del som jag inte hann med...

Veckans spellista

Torsdag: lite om allt möjligt

Ikväll spelar Oskar Schönning jazz på kafé Kaka i Eskilstuna. Undertecknad spelar skivor i pauserna.

Arrangör är Memento.

Kom dit.

*

Såg Uppdrag Granskning på SVT om våldtäktsmannen i Bjärsta som får stöd av hela samhället. Trots att han blev fäld två gånger. Trots att han själv har erkänt vad han har gjort.

Det är Knutby på syra. Prästen tycker att killen är stark som kommer till skolavslutningen. Rektorn på skolan verkar ha noll koll på något. De vuxna innevånarna tror på allt de hör.

Jag undrar hur stämningen i Bjärsta är idag. De som bor på orten måste ju inse hur orimligt deras beteende är efter att ha sett sig själva på TV.

*

Sveriges Radio har fått en ny webbplats.

*

Grannar som först ser till att sonen kommer hem från dagis och sedan bjuder föräldrarna på middag när dom kommer hem från jobbet ska man vara rädd om.

*

Det knuffas, bökas och sparkas.

Onsdag: No, I am your father

Nästa vecka ska jag spela skivor på Mementokvällen på Kafé Kaka i Eskilstuna. Livemusik, kafékultur och livejazz. Och så lilla jag som ska underhålla i pausen. Jag ransakar mig själv vad jag ska spela. Ska vi dra mot det elektroniska? Berlin? Soul? Jazz?

Eller så spelar jag lite av varje. Memento funkar ju så.

*

Efter en hel dag med internetfrågor i Stockholm så lyckas Johan och jag samamnstråla på ett tåg mot Västerås. Det var roligt. jag undrar när vi sågs senast. 1989? Vi pratade om jobb, internet och kolbäckare. Det var den snabbaste resan jag gjort mellan Stockholm och Västerås på länge. Och ändå var den längre än jag tänkt mig.

*

Den här veckan har haft alldelses för många stressiga stunder.

*

Johanna Koljonen är oerhört bra.

*

Lars är också bra.

*

Sonen säger plötsligt att han vill ha en Star Warströja. Mitt hjärta börjar bulta och jag fäller nästan en tår av stolthet. Jag intygar att jag inte har påverkat honom. Jag svär.

Nu har han en fantastiskt cool t-shirt med en X-Wing på.

The force is strong with this one...