Kultureliten vs Black Coffee: vem äger kreativiteten?

Det finns en grov missuppfattning i det här landet att du inte kan skapa någonting själv. Att du måste fråga om lov för att få sätta upp en teaterföreställning, att du behöver en scen som får stöd från byråkrater och politiker. Att du måste ge ut din bok på Det Stora Förlaget, att du måste ha en replokal i en kommunalt ägd byggnad.

Det är fel.

Du har bara blivit fostrad att tro att det är samhället som ska se till att ditt skapande får en liten plats i Maskinen.

Om du är smart, och det vet jag att du är, så skiter du i allt det där. Det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse.

Du är ung i sinnet. Du har massor som du vill göra. Du gör som du blivit tuktad att göra. Fråga om lov. Gå till de rätta instanserna och be om en ynklig summa pengar. Få nej. Så gömmer du din kreativitet i byrålådan och går till jobbet med den där knuten i magen som säger att du gör något som du inte vill.

Världen är din scen, ditt pappersark, din duk.

Det står dig fritt att göra precis vad du vill. Och du behöver inte be om kulturmaskinens hjälp.

Bara tanken på att kultur skulle behöva administreras av byråkrater är en fullständigt bisarr tanke. Har du sett hur en kulturbyråkrat ser ut? Det är Döden du ser.

Dom säger att man garanterar mångfalden. Dom säger att de är garanten för att alla ska få höras. Munnen säger en sak. Handen gör en helt annan.

Dom lägger ner biblioteken, stänger fritidsgårdarna, upphäver hyreskontrakten och säger nej till allt som inte passar in i verksamhetsplanen med samma iver som jägaren skjuter varg.

Samma blodtörst.

Byråkratin vill forma kreativiteten och kulturen så att den passar in i verksamhetsberättelsen, i kategoriseringssystemet och i slutänden handlar det om kontroll.

Men nu tänker vi inte mer på det där. Istället beger vi oss ut bland människorna. Tar ett djupt andetag och öppnar ögonen. Jag menar på riktigt. Och så ser vi oss om och inser att allt finns där. I storstaden. I byn. Allting runt om oss glittrar. Allting vibrerar verkligen av skapandekraft. Det är bara att sträcka ut handen så kan du ta på den och forma den till vad du vill.

Utan att fråga om lov.