Sent igår kväll åkte jag genom ett mörkt och blött Sörmland. Jag passerade norrut över sundet och dimman reste sig ur den spruckna isen då det kalla vattnet exponerades mot plusgraderna.
Ur högtalarna i bilen pulserade The KLF:s "Last train to trancentral".
Det var ren decibelmagi.
Jag tänker på musiken, konsten och livet. Hur allting hänger ihop. Det har varit en konstig vecka där saker och ting har hängt ihop på ett märkligt sätt. Det ena har givit det andra och tillfälligheterna har spelat mig underbara spratt.
Jag önskar mig ett flexiblare liv där allt får plats.
Ett liv där ordet "kompromiss" inte existerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar