Howl.
Filmen skulle kunna ha blivit en lökig biopic med tunna personbeskrivningar och historieförenklingar. Men istället så blir det en hyllning till det Allen Ginsbergs dikt "Howl", det fria ordet och kanske främst kärleken.
James Franco spelar den unge Ginsberg och gör ett fantastiskt jobb. Han målar upp poeten som den lika intelligenta som passionerade poet och människa Ginsberg var. Verkligheten blandas med dikten. Livet blandas med kärleken. Jag blir vimmelkantig av bilderna och kanske främst av språket. Det engelska språket som egentligen borde vara lika förorenat av historien som tyskan men som i Allen Ginsbergs mun låter så fantastiskt dynamiskt och levande.
Filmen handlar kanske främst handlar om språket och vikten av att det får sväva fritt utan hämningar. Och filmen är ett ställningstagande för poesin och människan.
Se "Howl". Läs "Howl".
