Saker som inte lämnar mig ifred: Skyll på stjärnorna

I början av 90-talet gick jag och min vän Alexander genom den där perioden många tjugoåriga män går igenom på ett eller annat sätt. Vi läste Kerouac och lyssnade på Ulf Lundell. Sturm und drang. Sökande och frihetstörst. Och lite mer törst. Och massor med Lundell. 1993- 1996 såg vi Lundell live kanske sex eller sju gånger. På gränsen till ohälsosamt mycket. Och så lyssnade vi på skivorna.

Lundell blev en mentor som berättade om friheten, livet och kvinnorna. Visst låter det lite patetiskt idag men så var det. Jag gillar Uffe idag också men på ett annat sätt.

Jag får en konstig känsla i hela kroppen när jag hör vissa låtar med Lundell. "Skyll på stjärnorna" är en av dem. Jag hade inte hört den på många år men här om dagen lyssnade jag på den igen. Då kröp allting på mig. Hela den där känslan från 1994 dök på mig som en vampyr. Intensiva minnesbilder av lägenhetsfester i Hallstahammar, sömnlösa arbetslösa nätter, skratten och gråten från mina bästa vänner och så Uffe som sjöng om skrikande rävar och att man ska leva som om man lever. Och att man ska skylla på stjärnorna så stannar någon kvar.

Ack denna romantik och rebellmyt.

Vi överlevde allihop vår ungdom. Kanske var det lite tack vare Ulf Lundell.

Lyssna på "Skyll på stjärnorna" på Spotify.

Idiot City

Människorna på tåget ser belägrade ut av kylan. Landet är i chock. Vintern överraskade allihop. En klassisk svensk vinter. 20 minusgrader på morgonen. För få soltimmar för att temperaturen ska orka över minus tio på dagen. Allt är insvept i det tjocka vita. Och folket fryser.

*

Dom skjuter vargar. På radion hör jag hur miljöministern med darr på rösten försöker förklara att stammen inte är genetiskt frisk om och om igen. Hans meningsmotståndare påpekar att ministerns argument är hämtade från vargjaktslobbyns informationsmaterial. Ministern upprepar det han nyss sa. Ingen tror på honom. Var tionde svensk varg dog i helgen. Dom var här före oss. Människor tar för stor plats.

*

Börjar läsa Lundells "Vädermannen". Den är bra. Jag kommer på mig själv med att ha saknat Lundell. Lyssnar genom "Måne över haväng" och "På andra sidan drömmarna". Lundells, i mitt tycke, bästa skivor. Det är enorma plattor egentligen som saknar motstycke. Vreden över det förlorade folkhemmet och den skira hyllningen till kärleken.

Allt känns igen så att väggarna flämtar
Och allt liv har vissnat ner
Alla ansikten har dött
Ingen skrattar, ingen leker, ingen skämtar
Folk biter ihop
Och stoppar ner ner ner
Sen åttisex verkar allting ha gått snett här
Det var en stolt stad en gång
Nu är den på deken
Ingen tycks längre veta
Vad som är fel och rätt här

Uffe skriver inte texter som "Idiot City" längre.

*

Tittar på nyheterna. På TV 4. Jag vet att jag inte borde för jag blir bara upprörd över den självgoda mjäkjournalistik som de bedriver där borta i i Bonnierkanalen. Fast jag har glömt bort hur usla dom är. Tårdrypande historier som känns konstruerade och krystade. Tidigare samma dag hör jag att Sverigedemokraterna har köpt reklamtid i TV4 inför valet. Slår över till lokalnyheterna i public service-kanalen och inser att det är nästan lika dumt där.

*

Kristdemokraternas vårdnadsbidrag får förskolor i Stockholm att så igen på grund av barnbrist. Verklighetens kvinnor stannar hemma och verklighetens män vill inte vara hemma. I byn där jag bor är det också barn som går färre timmar idag på dagis än förr. Men det beror på att folk är arbetslösa.

*

Minns ni 2009? Jag gör det inte.

*

Inom loppet av 30 minuter får jag tre olika besked av Telia var min digitalbox har tagit vägen. Först skulle jag inte få någon. Sen skulle det komma en nästa vecka och sen visade det sig att den är på väg. Kommer förmodligen idag. Den ena handen vet inte vad den andra gör.

*

Och jag, jag vet ingenting.