Jag älskar att göra radio. Att sitta i en studio med en hög skivor, en intressant gäst, mixerbordets lampor, den dåliga luften, VU-mätarnas flimmer, vinylspelarens knaster, mikrofonen... inget slår det. Fortfarande får jag det där pirret i magen en minut innan det är dags att rulla ut signaturen och säga hej. Jag vet inte hur många som lyssnar. Kanske inte så många. Men det är inte det viktiga. Det är själva grejen som spelar roll.
I en tid där man kan sända radio till hela världen via nätet så skulle man rent praktiskt kunna överge den analoga sändaren med begränsad räckvidd. Men jag vill inte det. Den digitala sändningen är bra i sig och jag vill sända där också. Men det är något med radiovågorna som är magiskt. Att man kan slå på en liten mottagare som tar emot 103, MHz med sin antenn och där hörs min transformerade röst.
Jag vill göra ett radioprogram som är som ett blandband. En perfekt mix av låtar där man får höra favoriterna men också hitta något nytt. Jag ser på närradion som en sorts public service för och av nördar. Det finns inget lyssnarantalskrav egentligen och man gör radio som inte finns någon annanstans om vad som helst egentligen. Har du ett intresse för något kan du göra radio av det till ett löjlig lågt pris.
Henry Rollins förklarar varför radio är så bra här:
