Under avveckling för utveckling

Jag monterar ned mig själv bit för bit. Avvecklar tankar och skrinlägger planer som aldrig kommer att bli av. Det är en process som pågått sedan jag sade upp mig i början av januari. Det är som att känna hur horisonten långsamt lösa upp sig runt omkring mig och krypa allt närmare. Snart finns bara punkten jag står på kvar.

Men under den punkten breder ett nytt landskap ut sig.

Snart kliver jag rakt ut i den domma luften och landar förhoppningsvis någorlunda mjukt en bit ner. 

Framtiden är en annan plats

Promenerar hem med Lillebror efter att ha lämnat Storebror på dagis. Vi går genom byn som verkar halvsova. Klockan är nio. När jag var ung var det fullt ställ här. Det dundrade från industrierna. Tågen gick oftare och det var mer folk ute och rörde sig. Eller minns jag fel? Jag tror inte det. Det finns inget postkontor längre. Ingen bensinmack. Biblioteket består av en filial som har öppet på sparsamma tider. Samhällsservicen är låg, mycket låg. Man känner sig lite övergiven faktiskt.

Lillebror tittar sig nyfiken omkring när vi går genom byn. Jag berättar för honom vad det är han tittar på. Jag vill berätta för honom hur det en gång var men låter bli. Det som är borta är borta. 

Framtiden är någonting annat.

En annan plats.