Publicerad första gången på Slavestate.se i januari 2012
NOTERAT: Ett av mina favoritband genom tiderna. Jag har älskat det sedan 1991 då jag hörde "Blind" för första gången och aldrig slutat. Detta var en drömintervju som alltid stått på önskelistan.
---
Få bands namn nämns med sådan respekt som Corrosion of Conformity. Bandet som startades 1982 i Raleigh av gitarristen Woody Weatherman, basisten Mike Dean och trummisen Reed Mullins som ett crossoverband med punk och hardcore som grund har sedan många år ett grundmurat gott rykte. Genom åren har medlemmar kommit och gått och den musikaliska inriktningen har skiftat på olika sätt och ibland har takten på bandets produktion varit så långsam att man undrat om bandet lagt av.
Nu är det sex år sedan den senaste given ”In the arms of god” landade på skivdiskarna. Ett av bandets tyngsta och bästa släpp någonsin. Efter turnén tillsammans med Clutch 2006 blev det tyst om Corrosion of Conformity. Tills nu. Redan under förra året kom nyheten att bandet återupptagit verksamheten i sin originalsättning som trio. Sångaren och gitarristen Pepper Keenan hade fått tjänstledigt och ägnade sig helt åt Down så då passade de övriga medlemmarna på att börja jamma och idén om att starta om väcktes. Och plötsligt skrevs det låtar igen. Första smakprovet hördes i form av sigeln ”Your tomorrow” som släpptes i samband med en del spelningar under sommaren och hösten 2011. Och nu kommer fullängdaren som kort och gott bär bandets namn.
"Varje gång folk har försökt att sätta oss i en viss genre eller försökt sätta oss i en viss kategori har vi alltid försökt pressa oss därifrån."
Basisten och vokalisten Mike Dean berättar att bandet alltid har följt sin egen väg och att de inriktningar som man valt helt bestämts av vad som intresserat dem.
– Musikaliskt har det helt styrts av det vi inspirerats av just då och där. Vi oroar oss inte alls för vilken etikett folk sätter på oss. Den här gången har fokus varit satt på att gräva oss tillbaka i tiden för att hitta influenser och sedan omtolka dessa influenser på ett nytt sätt. Det här arbetet har hjälpt oss att växa som musiker och som observatörer av både kulturer och subkulturer.
Frihet och ansvar
Att spela som trio och inte som en kvartett beskriver Mike som en enorm musikalisk frihet, men han menar att det också medför ett större ansvar att skriva bra material.
– Det finns ingenstans att gömma sig när man gör misstag. Men den stora fördelen är att alla har större möjlighet att bidra med någonting.
Hur skulle du beskriva den kreativa processen när ni arbetade med den nya skivan?
– Vi kan ta låten ”The moneychangers” till exempel. Eller förstasingeln ”Your tomorrow”. Det var låtar som jag skrev själv och som nästan var helt klara när de andra fick höra dem. Reed (Mullin, trummor) gjorde det samma med ”What you’ve become” men vi andra bidrog med några små idéer om ändringar. Det har funkat så ungefär. Och när jag skriver texter så brukar det lösa sig av sig själv. Jag sitter och klottrar ner en massa textrader som sedan formas och arbetas om till en begriplig helhet med någon sorts mening.
Sedan 1991 och skivan ”Blind” har producenten John Custer varit delaktig i alla Corrosion Of Conformitys skivsläpp. Så även på detta. I intervjuer har han ofta kallats för en bandmedlem och att han är viktig för bandet förstår man när ämnet kommer upp under samtalet med Mike. Han fungerar som en inspiration och har hjäpt bandet att utvecklas.
– För mig personligen har han varit en inspiration. Både för mig och de andra. Han har fått fram det bästa ur oss som musiker och det har varit som att ha en lärare som fått oss att utvecklats bara genom att försöka nå upp till hans talang. Det här har pågått sedan bandet spelade in ”Blind” tillsamman med honom och även om jag själv inte var delaktig i det så var jag oerhört imponerad av den skivan. Han har utbildat oss i konsten att göra bra skivor helt enkelt.
Skivan låter väldigt sparsamt producerad och rå. Jag frågar Mike hur samarbetet såg ut den här gången.
– Han tog faktiskt en mer tillbakadragen roll den här gången. Han lät oss helt enkelt göra vår egen grej i mångt och mycket. Men han kom med goda råd och tyckte till om det inspelade resultatet och förslog ändringar. Det känns också om vår ljudtekniker John Lousteau göra mycket av grovjobbet och sätta bitarna på plats. Det var först när vi lade sången och sologitarrerna som Custer på allvar lade sig i och säkrade kvaliteten.
Politik ett nödvändigt ont
Politik har alltid varit närvarande i Corrsion of Conformity. I bandets ungdom var man betydligt mer politiskt färgade än senare men på alla skivor finns kommentarer om samtiden med en tydlig politisk ton. Låtar som ”Vote with a bullet”, ”Long whip/Big America” eller ”Infinite war” talar sitt tydliga språk. Politiken är även närvarande på nya skivan men kanske inte på ett lika påtagligt sätt i musiken den här gången säger Mike.
– Politik är ett nödvändigt ont i livet. Jag tycker att politik är ett bättre sätt att markera revir, precis som apor och primater gör, i jämförelse med mer våldsamma metoder. Men det är inte alltid det passar som konstnärligt uttryck. Med det sagt så berör vi den psykologi som finns i politiken på den nya skivan men kanske inte på samma sätt som när vi var 18 år gamla och visste allting. Min grundinställning till politik är att vilken styrelseform du än väljer så är du fortfarande utlämnad till den defekt som kallas att vara mänsklig och den totala bristen på medkänsla och klokhet som vi alla har inom oss.
Med det i åtanke, vad är det som får Corrosion of Conformity att fortsätta ticka?
– Just nu är det faktum att vi tre utgör grunden i bandet och att vi nu återvänder till själva kärnan för bandet. Det är utifrån det vi skapar den musik som vi uppskattar och hoppas att andra också uppskattar. Det har varit en intressant resa och varje gång folk har försökt att sätta oss i en viss genre eller försökt sätta oss i en viss kategori har vi alltid försökt pressa oss därifrån. Det här har fått folk att gnälla på oss men allt sånt där har ju bara varit gratis reklam för Corrosion of Conformity, avslutar Mike Dean.
M.T.
