Höstljus

En av få fördelar med hösten är ljuset på morgonen nu i slutet på september. Det i kombination med diset. Förra veckan åkte jag bil genom Strömsholm och det var magiskt vackert med soluppgången över vattnet och ekarna med slottet i fonden.

Och i morse höjde sig solskärvan bakom morgondiset över vattnet inne i Eskilstuna och man såg den enorma solskivan med skarpa kanter och gyllene orange i färgen.

Allt var stilla och vackert.

Att leva livet som ett solo av John Coltrane

Mannen på tåget som brukar läsa biografier om Hitler och Stalin läser just nu en bok om det bysantinska riket. Jag får en märklig vibb av honom. Han kliver på tåget, tar av sig sin filthatt och lägger sin väska på hyllan bakom sätet han sätter sig på. Sen läser han sin bok om krig och diktaturer. Oroväckande.

Höstlöven börjar virvla runt mina skor. Luften är klar och kall på kvällarna och morgonen bjuder på dimman. Denna fantastiska dimma.

Allting är en dikt. Jag lever mitt liv i min hjärna. "The world is in my head. My body is in the world." Paul Auster sa det. Inte jag. Men så är det. Jag läste någonstans att man kommer in i en ny trotsålder ungefär när man närmar sig 40 år. Och jag är väldigt nära 40. Och jag känner trotset. Trots mot vardagen. Trots mot alla måsten.

Och jag ska erkänna att jag tänkt en del på döden i sommar. Eller kanske inte döden i sig utan livet som är kvar fram till döden. I bästa fall har jag ungefär lika mycket liv kvar att förbruka som jag nu har gjort av med. Tankar som dessa framkallar ångest. Panik. Det förstärks av att man har barn tror jag. Insikten om att man förmodligen inte får veta hela deras livshistoria skänker en sorts meningslöshet till allting. Samtidigt skänker barnen all den meningsfullhet som livet ska ha. Men det ligger och gnager i mig det där med slutet på allting.

Därför behovet av trots tror jag.

Och jag känner ett allt större behov av att vara ärlig. Ärlig i den meningen att jag inte vill kompromissa eller falla undan om det är någonting jag håller med om. Vara lite mindre diplomatisk helt enkelt.

Och det är kanske dags att ägna sin energi åt någonting som är mer kreativt givande. Förverkliga en idé eller en dröm. Bygga den där hemmastudion och göra ljud att sända ut. Skriva de där dikterna. Intervjua de sista personerna på önskelistan. Lära sig fotografera ordentligt. Göra en tavla. Flytta till en stor stad och leva livet som ett solo av John Coltrane. Jag saknar staden och dess rastlöshet och sömnbrist. Men jag saknar ensamheten också. Lägenhet och stuga. Kan det vara formeln? Storstadens puls och flyktvägen till skogen där allt är svart på natten och man kan se Vintergatan och praktisera zen. Allting handlar om balans.

Arbeta mindre för att man måste och arbete mer för att man verkligen vill. Där har vi devisen.

Memento Mori.

Soundtrack: John Coltrane - Spiritual (live at The Village Vanguard 1961)

Tillbaka på jobbet

Efter tre dagar börjar rutinerna återvända. Börjar minnas lösenord. Det känns på det hela taget helt okej.

Rens på radion

Jag gör radio också. Och på torsdag blir det rens...

Saker som inte lämnar mig ifred: Dark Side Of The Moon

En del skivor är som portaler in i en annan värld. Pink Floyd öppnar sådana portaler och "Dark Side Of The Moon" är en av dem. Man förlorar sig inne i musiken och det känns som om man svävar fritt när ljudet når öronen. Skivan är en musikbubbla utan gravitation.

Debut i Sveriges Radio.

I morse önskade jag en låt i Morgonpasset i P3 och fick prata med de här tre typerna. Det var roligt.

Lyssna. Jag dyker upp i början av sista halvtimmen.

Bokmässa? Bokmössa! Jag drar på skivmässa!

I helgen hittar ni mig här.

Sätt fyr på köttet

Lyssna

Homo Consumus

Imorgon öppnar ett gigantiskt köpcenter utanför Västerås. Utöver det nya IKEA-varuhuset (som tar en halv dag att ta sig igenom) och CityGross så blir det en galleria med ca 80 butiker. På området så finns redan alla större elkedjor, Bauhaus, Biltema och ICA Maxi och en del annat.

Det är inte ett köpcentrum. Det är en köpstad med en arkitektur som är så vansiningt ful att den egentligen inte bör tilltala någon.

Ett monster.
Lokaltidningen skriver idag om det hela och i artikeln beskrivs det som om Den Sköna Nya Världen öppnas för oss konsumenter. Nu kan vi äntligen bli lyckliga. Nu kan vi ägna en hel helg åt att bara handla saker. Man kan ta med sin familj eller sina vänner och bara umgås och Shoppa!

Jag mår dåligt av sånt här. Riktigt uselt faktiskt.

I takt med att vi fyller våra hem med saker vi har köpt blir vi tommare och tommare innombords.

Erikslunds Shopping är inte utveckling. Det är ett sjukdomssymptom.

Ett symptom på att vi låter oss luras att tro att konsumtion är vägen till lyckan. Till bekräftelsen på att vi är någon.

Själv tänker jag hedra den här dagen i år. Mer än någonsin.

Det kom ett brev...

Igår fick vår femårige än ej läskunnige son ett personligt adresserat brev i brevlådan. Det var från Svenska Kyrkan. Dom vill ge honom en bibel. I all välmening naturligtvis.

Vi har inte döpt våra barn. De är inte medlemmar i något religiöst samfund. Det är upp till dem själva att bestämma om de vill tro på någonting andligt eller inte. Jag tycker inte att vi vuxna ska bestämma sånt. En femåring har ganska stora grubblerier om livet. Ibland får vi frågor om tillvaron som är väldigt svåra att svara på. Som varför människor dör. Varför människor är elaka. Varför det blir översvämning. Eller varför man måste äta mat varje dag.

Jag har aldrig svarat att det beror på Gud. Det skulle aldrig falla mig in.

(Här kan det vara värt att påpeka att jag har den största respekt för religiösa människor.)

Nu vill kyrkan ge min son en bibel med alla svaren. Det kan verka harmlöst. Men jag tar illa vid mig när man försöker påverka små barn som knappt kan välja vilka strumpor som är bäst för dagen att tro på något så abstrakt som "Gud".

Vi ska berätta om religionen för våra barn när tiden är mogen. Vi ska diskutera och debattera. Sen får de välja om de vill. Och jag kommer att respektera deras val.

Tills dess betackar jag mig för vidare utskick.

Sista veckan

Den sista veckan på föräldraledigheten. Jag har varit hemma i sex månader och uppfostrat barn. Jag har sett Lillebror växa från ett ganska hjälplöst spädbarn till en lite envis typ som nu stapplar omkring på egna fötter. Han pepkar på mig och säger "baba" och ler. Jag har sett hur Storebror vuxit och blivit just storebror. Det har varit en ynnest.

Snart börjar vardagens kvarn att mala igen. Det otvungna umgänget måste planeras lite mer.

Vet inte om jag gillar det egentligen.

Ni missade väl inte Eldorado?

First we take Manhattan then we take Berlin

Ibland funderar jag på om man inte bara skulle packa ner allt och dra. 

Kulturen är det enda mätbara motståndet: The nightmare returns

Regeringen föreslår att man som sjukskriven ska kunna arbeta inom kultursektorn med lönebidrag. Devalveringen av kulturarbete fortsätter alltså. Kultur är i regeringens ögon något man kan ägna sig åt när man inte kan göra någonting annat. Och dessutom ska du inte förvänta dig att kunna livnära dig på det utan få bidrag för det.

Jag ser inget annat än förakt för kultur i det här förslaget. Ett feltänk.

Nu kommer dessa människor som eventuellt får denna åtgärd att göra ett utmärkt jobb. Det betvivlar jag inte. Men det som händer är att man får in hängivna människor i verksamheter som för en kort stund får stöd och hjälp med vad man nu håller på med. Sen tycker Försäkringskassan att de ska ut i riktigt arbete och då försvinner de plötsligt. Och kvar finns halvfärdiga projekt, förlorade satsningar och frustration. Så var det med den förra regeringens satsning som kallades plussjobb.

Skulle det inte vara bättre om fler kunde ägna sig åt kultur som förvärvsarbete? Och skulle det inte vara bättre att mer kultur skapades så att fler kunde ta del av den? Alla skulle må bättre då. Det finns det siffror på.

Kultur är ingenting man ägnar sig åt på sidan om. Kultur är något som berikar och stärker ett samhälle. Genom historien har civilisationers storhet värderas genom dess kultur. Vår tid kommer knappt att vara mätbar i det avseendet. Jag skulle till och med säga att kultur är samhällets ryggrad. Något som ska värderas högre än tillväxt och ekonomisk förmögenhet. Kultur berikar oss alla på ett mer livsavgörande sätt.

Jag vill leva i ett land där man kan leva på skapandet. Hur det praktiskt skulle kunna förverkligas men sänkt moms på konstnärlig verksamhet är en väg. Enklare former för eget kulturföretagande ett annat. Utrymme i samhället för kreativa uttryck är också nödvändigt. Vägarna är många men först måste politikens grundsyn på kultur förändras radikalt.

Kultur är ingen arbetsmarknadsåtgärd eller rehabilitering. Man ska inte behöva vara sjuk eller befinna sig i annat "utanförskap" för att få ägna sig åt kultur och kreativitet.

Kultur ska skapas av alla som vill.

Omställning

Igår städade vi undan på altanen. Packade ihop möbler och sopade. Rensade krukor och monterade ner. Det kändes lite som att gå ner i en bunker.

Kom nu höst.

Vi är redo för dig.

Låt oss få det här överstökat.

skifte

den här klara krispigheten
luften är ren
fukten sitter i gräset
överallt

trädens kronor
är brandgula

morgondimma

höst

Regnradio

Perfekt...

På upploppet

Det är tre veckor kvar på min halvårslånga föräldrarledighet. Jag undrar var tiden tog vägen. Våren rusade förbi. Sommaren rusade förbi. Lillebror växer och utvecklas för fort. Han är ett litet barn nu. Inte något hjälplöst paket.

Jag skulle ha hunnit så mycket. Och det har jag. Men det känns som om jag glömt hälften. Och jag hade faktiskt ambitionen att försöka hitta en ny riktning i den här pausen i arbetslivet. Men än har jag inte hittat den även om jag har en del idéer. Men det är aldrig försent för det. Nya riktingar kan man alltid ta.

Och jag har hunnit skriva mycket om musik. Det är fantastiskt. Recensioner och krönikor. OCh en del intervjuer. Och ikväll ska jag förhoppningsvis göra en liten drömintervju igen.

Barn, familj och musik. Så har livet sett ut i sex månader snart.

Jag har varit lycklig.  

Du kan inte ladda ner en vinylskiva. Här förklarar jag varför!

Det var nog Alice Cooper som fick mig att verkligen uppskatta vinylskivan.